Det var inte förrän jag nyligen började pendla igen som jag insåg att det måste ha varit flera år sedan jag lyssnade på musik för sin egen skull. Musiken har självklart alltid funnits där, men under de senaste åren har det varit som bakgrundsmusik, musik för att stänga ute omvärlden, inte för att aktivt lyssna på den.

Nu när jag återigen pendlar har jag plötsligen en och en halv timme om dagen då jag inte kan göra något annat än att lyssna på musik. Det enda jag kan göra är att luta mig tillbaka på pendelbussen, sakta gå längs med gatorna, vänta vid övergångsställena, och låta ljudet från hörlurarna sippra ut över världen.

[...]

För några dagar sedan hittade jag en dokumentär om The Bronx och bandets två distinkt olika inkarnationer:

Dokumentärens inledning lyckas fånga den dubbelhet som finns hos The Bronx. En absolut vrede och ett vansinne som frammanar ett lugn och en stillhet. Ett sätt att kunna andas lugnt i det kaos som omger oss. Ett desperat sätt att överleva i en sönderfallande värld.

När man väl bevittnat The Bronx i sin andra version ter det sig som absurt självklart att ett punkband från Los Angeles spelar in ett mariachi-album, självklart att de har två konserter på samma kväll med respektive inkarnation. Det handlar om samma försök att hantera världen, samma vansinne och ilska, det är bara att de angriper från två separata håll.

[...]

På ett plan är det omöjligt att överskatta fördelarna som de senaste årens teknologiska revolution har gett oss, bland annat i form av en till synes obegränsad tillgänglighet av musik. Det har aldrig varit lättare att hitta nya band, kunna lyssna på deras låtar, lätt kunna beställa skivor och singlar oavsett om det är utgivet på ett litet oberoende skivbolag.

Men samtidigt så har något gått förlorat.

Det handlar inte om nostalgi utan om ett strukturellt förhållande som har förändrats. Tillgängligheten har förskjutit vår egen position till musiken som vi lyssnar på. Med att all musik antas vara konstant tillgänglig så tar vi oss inte tid att sätta oss ned och lyssna på musiken på dess egna villkor. Vi tar den på mindre allvar. Därmed förlorar vi något.

[...]

För några veckor sedan läste jag en bok med intervjuer med Hunter S. Thompson, (Ancient Gonzo Wisdom, Pan Books, 2009). Det som förvånade mig var hur pass viktig musik var för honom som författare. Av någon anledning var det en aspekt utav honom som jag inte kunnat ana trots att jag har läst rätt så många av hans böcker.

Fear and Loathing in Las Vegas hade enligt Thompson inte kunnat skrivas utan de skivor som han hade med sig på de resor där han samlade in grundmaterialet till boken. Framför allt var det enligt honom själv Rolling Stones Get Yer Ya-Ya’s Out som var avgörande för att han skulle lyckas ta sig genom den destruktiva process som ledde fram till en bok som med rätta koms ihåg över 30 år efter publiceringen.

Självklart kommer musik att fortsätta spela roll för oss. Men med att vi reducerar musik till förströelse, konsumtion som vi inte vill betala för, något som är utbytbart mot vilken annan musik som helst som råkar hamna framför oss, så får betydelsen minskad styrka. Det finns tyvärr ingen tvekan om det.

När jag ser tillbaka på mina egna texter som jag skrivit det senaste decenniet kan jag klart se vad jag lyssnade på. Det är bilder som återkommer, grundtoner som kommer från albumen. Jag ser en rak linje mellan dub-albumens hemsökta värld och de fragmenterade texterna jag själv skriver.

[...]

Natten har återigen sänkt sig över byggnaderna. Lugnet har återinträtt. Jag skall sätta mig ned och titta på de två konserter som finns tillgängliga med The Bronx och El Bronx. Imorgon kommer jag efter frukosten att gräva i min skivsamling för att se om jag kan hitta det som bör läggas till på spellistan. Det finns jazzskivor, punkskivor, reggaealbum som jag glömt bort att jag ägde på grund av att jag inte ägnat dem den uppmärksamhet som de förtjänar.

När jag sitter på pendelbussen och blickar ut över åkrarna som är indränkta med bitterhet och sorg kommer jag att ta mig tid att lyssna på det som får oss att överleva.

©Mattias Jeschko-Edberg, Lund, 2010.
________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, samhälle, el bronx, the bronx, mariachi, los angeles, musik, hunter s thompson, fear and loathing in las vegas, gonzo, punk