När året nu går mot sitt slut, så infinner sig en vilja till att skapa listor, summera och utvärdera det som har varit. Det ska målas med den breda penseln och årsbästa och –sämsta utses inom så gott som alla ämnen. I tidningar, teve, radio och på nätet strider listmakarna och analytikerna om utrymmet och i år summeras också ett helt decennium; 00-talet.

Det kommer inte att ske här på Fragment. I alla fall inte än. Först och främst är detta ett beslut fattat där jag insett att det finns långt många fler som är i skick att göra detta summerande på ett underhållande vis än vad jag kan göra det. Men det handlar också i viss mån om att jag tror mig veta att en analys av ett år, eller ett decennium, knappast gör sig allra bäst om den författas på den sista av årets dagar.

Istället så tänker jag blicka framåt och fokusera på nästa år och kanske också nästa decennium.

+ + +

Min farfar som i år fyllde åttio år, och som fortfarande arbetar som frisör, hade under min uppväxt herrtidningar på sin herrfrisering. Det har han än idag om än i den nya formen av herrmagasin där omslagen står sig slätt mot damtidningarnas objektifierande bilder. Då, på den gamla goda tiden, så var det framförallt Playboy som låg på bordet intill fåtöljerna där kunderna satt och väntade på sin tur i frisörstolarna. Dessa magasin var för en grabb i nio-tio års ålder oerhört lockande. Det var de förresten ännu längre upp i åldrarna, ja även idag men nu mer av nostalgiska skäl än av det där eggande och på samma gång läskiga pirret som de glansiga omslagen med amerikanska pinuppor framkallade då. De här magasinen hamnade så småningom i mina föräldrars vård och förvarades så att inte vi nyfikna ungar skulle kunna släpa runt dem i hela huset, men att sno åt sig ett exemplar och gömma under madrassen var inte helt omöjligt. Jag har faktiskt skrattat gott åt när jag blivit lite äldre, men fortfarande var knappt torr bakom öronen, hörde de vuxna tala om de här tidningarna som varande fyllda med mycket välskrivna och intressanta artiklar. Ja, eller hur, tänkte jag. Idag kan jag faktiskt själv rätta mig själv och konstatera att jo, det finns oerhört intressanta artiklar och intervjuer i de här gamla Playboymagasinen. Men fortfarande så tänker den pilske trettonåringen inom mig; eller hur.

Denna utläggning om herrmagasinen som hittade hem till hedersplatsen under min madrass riskerar faktiskt svälla ut i ett sådant där nostalgiskt betraktande av det som har varit. Precis så som jag inte ville att det skulle bli. Men för att kunna motivera denna utläggning så skyndar jag nu till poängen med detta betraktande av barndomens upphetsade stunder med Miss July och Miss December. I just decembernumren av Playboy, så som jag minns dem, så fanns alltid ett flertal tecknade strippar som avhandlade detta med årsskiftet. Det gamla året, alltid representerat avbildat som en gammal man med långt vitt skägg, som drar sig undan från det nya året, alltid avbildat som ett jollrande spädbarn, som i sin tur bärs mot framtiden i famnen på en yppig ung dam. Dessa bilder såg jag då, och de sitter fortfarande kvar i minnesvrån som bilder av hur det gamla byts ut mot det nya. Ja, och så Miss December då.

+ + +

Om nu 2009 är på väg ut så är 2010 på väg in. Det faller sig liksom naturligt att vi fortsätter med den där tideräkningen som inleddes för 1500 år sedan, eller något sådant. Det är ju framåt som vi ska blicka och varför inte göra det nu. Självklart kommer nästa års debatter att domineras av valårets intriger och svängningar. Det kommer säkert också synas här på Fragment. Men att förvänta sig någon allians med någon opposition kan redan nu tillåtas att klargöra att det icke kommer att ske. Däremot kan läsaren med säkerhet få se en hel del opposition mot alliansen.

Att övervakning, klimat, imperialistiska strävanden i främre och centrala orienten, apartheidpolitiken i Israel/Palestina, repressionen mot oliktänkande, den tilltagande toleransen inom medierna för främlingsfientliga åsikter, en ökning av högerradikal islamism och kristenhet, kulturbråken mellan traditionalister och radikaler i kulturredaktionernas elfenbenstorn, populistiska utspel av partier som ligger nära fyraprocentspärren i riksdagsvalet, ökade spänningar mellan stormakterna och även mellan de inte alls så stora makterna är att vänta. Monarkin kommer att triumfera genom att låta hålla bröllopsspektakel under försommaren, den ekonomiska krisen kommer med all säkerhet att också fortsättningsvis dominera det offentliga samtalet, några nya jobb kommer nog inte att rasa in över landets gränser, den europeiska gemenskapen (i maktens korridorer) kommer i sin tur att än mer inverka på hur vi rättas in i ledet för ett framtida europeiskt storvälde, ännu fler kommer att förpassas ut i utanförskapet, de rika kommer att sno åt sig så mycket av kakan som de bara kan, en mer restriktiv flyktingpolitik kommer att införas (igen), förorterna kommer drabbas av både hårda batonger och stenkastande ungdomsuppror, några kommer romantisera det hela till att föreställa den där revolutionen som alla snackar om men som aldrig kommer, sportevenemangen kommer att uppta allt för mångas tid, vinterolympiaden kommer ännu en gång att bjuda på dopingskandaler (men inga svenska – ohh nej – inga svenska skandaler här inte) och vi kommer alla grämas över att inte Zlatan fick visa upp sina talanger i Sydafrika. Ja, alla förutom sverigedemokraterna och deras bruna svans.

Det kommer förstås att likna alla andra år. Precis som det alltid gjort. Små variationer i detaljerna men på det stora hela så måste ordningen upprätthållas; Ordnung muss sein.

+ + +

Även året för Fragment går till sin ända. Men med detta årsslut så inleds också ett nytt år med nya utmaningar. Arbetet med att föra ut en mer sansad och skarp kritik av kultur, samhälle, politik och samtid fortgår in i tiotalet. En stor nyhet med koppling till redaktionen för Fragment kommer att tillkännages under januari och förhoppningsvis kommer denna nyhet att både glädja oss som arbetar med denna webbskrift som dess läsare. Resultatet av detta tillkännagivande ska förhoppningsvis vara redo för offentligheten redan under det första kvartalet av 2010.

Fragment ska fortsätta ha ambitionen att vända på stenarna i kulturlandskapet för att hitta de mest intressanta ämnena. Jag själv ska åter avge löftet att fokusera min leda till att skriva av mig den förfrämligande dämon som vardagens slit utgör. Mattias Jeschko-Edberg kommer med all säkerhet att vara lika produktiv som han alltid är. Det finns fortfarande mycket kvar att belysa, upplysa och analysera med detta fragmentariska raster som vi betraktar vår samtid och omvärld genom.

+ + +

Det gångna året är nu riktigt slitet och det vita skägget som växt sig långt har fått gamlingen att snava framstupa i decembernattens isande köld. Nu ligger 2009 där, ylar av sorg och har brutit lårbenshalsen. Eftersom att Alliansen fortfarande sitter och håller i tyglarna så kan vi räkna med att innan det gamla året har hunnit självdö, så kommer nog försäkringskassan att ha försökt att tvinga ut detta sönderarbetade år i arbetslivet även nästa år. Inte hade det varit bättre med den där så kallade oppositionen. Maktens gubbar och kärringar – oavsett ålder och färg – är mer intresserade av att nå grytorna än vad de är av att dela ut go’bitarna till dem som hungrar efter något annat.

Fragment står ändå fortfarande upp och vi önskar dig, genom undertecknad, oavsett hur illa det nu än kan se ut om man följer förnuft och magkänsla, ett riktigt gott nytt år. Vi vill också passa på att tacka alla er som har bidragit till Fragment under det gångna året; textförfattare, kommentatorer, glada påhejare, kritiker och framförallt alla läsare. Tack, ingen saknad – ingen glömd.

Vi ses igen på andra sidan nollnolltalet, och då jävlar…

©Henrik Palm, Norrköping, 2009.
_____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, samhälle, politik, samtid, 2009, årskrönika, 2010, playboy, nyår, framtid, oo-tal, retrospektiv