Kommentarer till Fragment

Kommentarer till Äntligen! – Ivar Lo-Johanssons personliga pris tilldelas Kristian Lundberg. av malte

malte — Mon, 22 Feb 2010 15:43:23 +0000

Oskar, då är det dags! Hans senaste, ”Yarden”, är mkt läsvärd.

Kommentarer till Äntligen! – Ivar Lo-Johanssons personliga pris tilldelas Kristian Lundberg. av Oskar

Oskar — Mon, 22 Feb 2010 08:20:01 +0000

Har aldrig läst något av Kristian, men han är jävla trevlig, dock något disträ, dykinstruktör

Kommentarer till Harder Shade of Black – om tystnad och förintelse. av MJE

MJE — Sat, 20 Feb 2010 10:22:42 +0000

Även om det finns någon basal faktor när det gäller misstänksamhet och utestängande utav individer från den egna gruppen, har jag alltid varit misstänksam mot att göra något mer substantiellt utav denna faktor.Dels så missar man att grupptillhörighet är otroligt godtyckligt och föränderligt: ytterst handlar det om politisk symbolism, något som gör en normativ teori om den egna gruppens premierande ganska meningslös. Sedan så för min del, är poängen med moral att den skall gå mot våra instinkter, begränsa oss, etc, etc.

Men det verkar vara intessant läsning, så titeln får läggas på listan öven böcker som borde läsas. Tackar så mycket.

Kommentarer till Harder Shade of Black – om tystnad och förintelse. av Björn Nilsson

Björn Nilsson — Wed, 17 Feb 2010 09:36:10 +0000

Jag har nyligen läst Frans de Waals ”Primates and Philosophers”. Där försöker han förklara hur den mänskliga moralen baseras på gruppsamverkan hos våra föregångare. Olyckligtvis känns inte samma grundläggande solidaritet med de som är utanför gruppen.

Av detta kan man dra slutsatsen att de mest farliga individerna är de som lärt sig utnyttja ”vi och dom”-argumentet till det extrema slutet – fördrivning eller utrotning av ”de andra”.

Kommentarer till Termination Dub – McDonalds och vårt kollektiva minne. av Fragment › Du levande – om demokrati och ansvar i Sverige.

Fragment › Du levande – om demokrati och ansvar i Sverige. — Thu, 04 Feb 2010 10:06:36 +0000

[...] som sker bland folkbiblioteken i Sverige med utgångspunkt från Malmö stadsbibliotek. Jag har själv skrivit om de förändringar som delvis redan har genomförts i Malmö. Jag tror även att jag har kvar utkastet på en kasserad artikel som behandlade ämnet [...]

Kommentarer till Förståelse och skuld – om De fattiga i Lodz. av MJE

MJE — Sun, 10 Jan 2010 20:47:02 +0000

Hejsan

Just skillnaden gentemot gettot i Warsawa var något som jag hade tagit anteckningar om, men som sedan föll bort medan jag skrev artikeln. Att väpnat motstånd aldrig uppstod som något alternativ i Lodz berodde på att Rumkowski lät skicka dessa judar till sin avrättning. Det var ett aktivt val från hans sida för att stärka sin egen position.

Men samtidigt skall man nog inte underskatta drifkraften att välja en möjlig förnedrande överlevnad framför en säker död. Nazisterna visste mycket väl vad de gjorde när de skulle tillförsäkra sig det nödvändiga samarbetet. Det bästa vittnesmålet som jag känner till är Calel Perechodniks ‘Am I a murderer?’. En gettopolisman som blev direkt delaktig i deportationen av sin egen dotter och fru.

Kommentarer till Förståelse och skuld – om De fattiga i Lodz. av Tomasz Striner

Tomasz Striner — Sat, 09 Jan 2010 21:37:30 +0000

”De fattiga Lodz” har som Du väl beskrivit i Din recension av denna bok en hel del övrigt att önska vad gäller moral och sanning. Jag tycker som du att det inte hade skadat om Sem-Sandberg hade vågat ta ställning i ansvarsfrågan för vad man kan kräva av sina medmänniskor. Detta gäller först och främst vad gäller bokens huvudperson; den inställsamma och föraktlige Chaim Rumkovski. Vill i sammanhanget påpeka att medan Rumkomvski samarbetade med nazisterna tills Lodz ghettos och hans slut så fann ledaren för ghettot i Warzawa nazisternas krav på honom outhärdliga, vilket ledde till hans självmord. Till sist vill jag även påminna att alla judar inte gick till slakt på det sätt som Sem-Sandberg beskrivit det i sin bok. Upproret i Warzawas ghetto är ett bevis på hur det ibland kan vara bättre att dö stående än leva liggande under sin bödels fot. I detta ghetto kan man även se andra exempel på motstånd, som exempelvis ”barnens kung”, Jan Korscaks, hjältemod. Just denna person kan verka som en motsats till Rumkovski, som även han uppgav sig verka i barnens tjänst.

Kommentarer till 2010: inga fler årskrönikor, tack. av MJE

MJE — Thu, 31 Dec 2009 09:40:06 +0000

Heh, Playboy, den gamla klyschan om de bra artiklarna är inte helt osann. En av de bästa krigsfotografiböckerna jag har är ett tyginbundet mastodontverk från Playboy Press under 70-talet.

Nä, det skall bli skönt när det här årsskiftet är över. Det slog mig när jag gick genom morgontidningen hur pass mycket skönmålning det handlar om när året/decenniet skall sammanfattas. Man kan nämna elfte september som en viktig händelse, men man talar inte om kriget i Irak, eller den nya acceptansen för tortyr.

Men, men, det är som det är. Det är dags för frukost.Och snus, låt oss för all del inte glömma snusen.

Kommentarer till 2010: inga fler årskrönikor, tack. av Andreas Creutz

Andreas Creutz — Thu, 31 Dec 2009 00:26:30 +0000

Så välskrivet! En glädje att läsa.

Kommentarer till Andreas Magnusson: Mot skogen! – det historiematerialistiska återtåget till verkligheten. av Sara o Marta

Sara o Marta — Mon, 28 Dec 2009 18:58:36 +0000

Tack för ett sannerligen besynnerligt inlägg: tankeväckande, frustrerande och storordat som vanligt från Magnusson. Ett glatt tillskott i en odefinierad debatt- De 30 sidorna ska inom kort plöjas.

Vänner i samtalet
/Sara o Marta