Ingenting faller tangenterna i smaken. Ögonen registrerar, sänder sina signaler men lämnar inget bestående intryck. Händelser, åsikter och rapporter avlöser varandra utan att låta det som var på tapeten just innan sjunka in – reaktionen hinns inte med – och blir därför utan kommentar.
Att så mycket tid går åt till att debattera rapportera analysera utan [...]
Alla dagar likadana – följer ett inrutat mönster där avstegen är få och vardagen skiner likt en polerad fasces var jag än låter min blick vandra. För att skapa någon form av andning i de luftäta skott som arbetslivet bjuder, så måste oaser skapas om inte i direkt anslutning till arbetsplatsen så i ett inre [...]
Jag. Detta är jag, och jag är berättaren.
Lars Gustafsson, Vägvila, Siesta bokförlag, 1957.
Väggarna tränger sig på. Kartong. Gips. Betong.
Var finner jag riktning?
Vad är fokus?
[…]
Medan ekonomin krymper vårt livsrum så pressar sig omvärldens förväntningar på, hotar kväva mig, omfamnar allt med sin kväljande sörja. Medan flödet fräter förväntningar så fastnar fingrarna i rörelsen inåt. Allt det [...]
torsdag, december 31, 2009
När året nu går mot sitt slut, så infinner sig en vilja till att skapa listor, summera och utvärdera det som har varit. Det ska målas med den breda penseln och årsbästa och –sämsta utses inom så gott som alla ämnen. I tidningar, teve, radio och på nätet strider listmakarna och analytikerna om utrymmet och [...]
Also filed in
|
Tagged 2009, 2010, årskrönika, framtid, kultur, nyår, oo-tal, playboy, politik, retrospektiv, samhälle, samtid
|
tisdag, december 15, 2009
”Äntligen!” ropades det från någon av de svärmande åhörarna utanför Svenska Akademiens sammanträdesrum, och precis så brukades det skojas till varje gång som Horace Engdahl skulle kungöra vem som tilldelats det prestigefyllda Nobelpriset i litteratur. Kul en eller två gånger, sedan var det bara mögligt.
Men nu finns det verkligen plats för ett ”Äntligen!”-utrop när Kristian [...]
torsdag, november 26, 2009
Klockan har precis passerat midnatt när jag sätter mig ned och börjar skriva de här raderna. Novembermörkret är så påtagligt närvarande inte bara utanför fönstret utan också här inne. Det enda som hörs är köksklockans sekundvisare som jagar fram över urtavlan och så knattret från mina fingrars dans över tangentbordet. Allt annat är tystnad.
+ + [...]
Jag glömde Hennes födelsedag. Jag glömde den aldrig. Jag struntade i att höra av mig. Hon blev väl 21 eller 22 där i tältet på den igenregnade belgiska landsbygden. Volontärarbete. Plockade mangold, eller nåt annat hippieaktigt.
Fick höra det dagen efter.
Vad gjorde jag? Var full. Den oskyldiga flörten med K i servisen gick över styr. Smörjd [...]
Den fuktiga hettan är utbytt mot den torra hettan från varmluftsugn och stekbord. I köket dricks det mer än i disken. Högre upp i hierarkin. Nya chefer. Samma stämmning. Fast mer. Natten letar sig fram mot träkyffet nedanför slottet. Det fallfärdiga rucklet med all sin kroghistoria. Oräkneliga är de som fått sitt i logerna.
Köket stänger [...]
Isblå nätter utan slut. Dagarna flyter samman, bryts av enbart i timmar av fuktig hetta. Korta långa glas. Bestick. Tuborg släcker törsten. Dunkande basgång. Tallrikar. Is till ettan. Gymnasister som drivs av alkoholen in i offentlig petting. Byt fat på tvåan. Kom igen det är bråk i entréen. Marlboro fyller lungorna vid varje tillfälle. En [...]
Jag har frågat mig om det funnits någon särskild tidpunkt i mitt liv, då jag för första gången insåg att det är nu, precis här, som jag är på väg att spränga gränserna. Har det funnits ett enda tillfälle i det förflutna som på något sätt kan förklara varför jag tog de där stegen som [...]
