Bokanmälan: Mörkret skulle vara som ljuset.

När jag sätter mig ned och skall skriva denna text vill orden inte materialisera sig. Det som finns kvar av Kristian Lundbergs diktsamling Mörkret skulle vara som ljuset (Symposion, 2010) är minnena av de känslor som väcktes vid läsandet: förhoppning, stillhet, ömhet.

Det som vi måste erkänna när vi står inför Lundbergs poesi, är att det är samma dikt som skrivs om och om igen. Språket rör sig inom samma avgränsade område. Tematiskt, bildmässigt, språkligt, så är Mörkret skulle vara som ljuset placerad i samma terräng som Lundbergs andra diktsamlingar. Det är de tysta ensamma timmarna, Kristus, tågen som skjuts ut ur centralstationen.

Men samtidigt det finns ingen anledning till att kräva mer. Våra dagar, de vi lever i, är likadana. De återupprepas om och om igen. Att ständigt återkomma till en poesi som återupprepar sig själv är att påminnas om trögheten i våra liv. Det är att konfronteras med det beständiga i våra liv, det som gör oss mänskliga.

[...]

När jag lade ned den tunna diktsamlingen slogs jag av hur marginaliserad den svenska poesin är. Trots ökande bokförsäljning så är försäljningen av diktsamlingar inte mer än några förströdda siffror i marginalen. Många bokhandlar har helt slutat ta in ny poesi. De poesiavdelningar som finns kvar, ligger undangömda, sakta förtvinandes.

Johan Jönsons Efter arbetsschema (Bonniers, 2008), var en av de mer uppmärksammande diktsamlingarna de senaste åren. Boken fick väldigt goda och långa recensioner på de stora kultursidorna. Johan Jönsson erhöll även Aftonbladets Kulturpris för Efter arbetsschema. Vidare har långa intervjuer av Jönson publicerats i många av de stora dagstidningarna. Efter arbetsschema sålde endast 2 000 exemplar.

Det har förts en debatt om poesins tillstånd i Sverige. Delvis har den varit intressant, men samtidigt tror jag att den har skjutit förbi målet: poesins förtvinande handlar nog inte så mycket om vilken strömning som råkar vara dominerande för tillfället; förtviningen är ett symptom på ett samhälle som inte orkar engagera sig.

[...]

Mörkret skulle vara som ljuset påbörjades innan Yarden (Symposion, 2009) och avslutades efter den. Arbetet med dikterna fick läggas åt sidan till förmån för de ord som var tvungna att formuleras i Yarden. Det är en prioritering som jag har full förståelse för. Men jag skulle samtidigt hävda att den nya diktsamlingen måste läsas parallellt med Yarden.

Om Yarden handlar om att förstå det utslitande arbetet, tröttheten och förnedringen, handlar Mörkret skulle vara som ljuset om att överleva det liv som befinner sig mellan dessa tillstånd. Det är en diktsamling som vi plockar fram under de korta stunder som produktionen avstannat och vi för tillfället tillåts att andas fritt.

Med det är Mörkret skulle vara som ljuset en otroligt värdefull diktsamling.

©Mattias Jeschko-Edberg, Lund, 2010.
________________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, samhälle, kristian lundberg, mörkret skulle vara som ljuset, johan jönson, efter arbetsschema, symposion, yarden, lyrik, bokmarknad, överlevnad, bokanmälan