Litteratur och mobilisering.

Tröttheten har sänkt sig över kroppen. Efter en dags arbete är jag nyligen hemkommen från en författarträff där Kristian Lundberg diskuterade Yarden (Brutus Östlings förlag, 2009). Jag har inte mycket mer att säga om boken än det jag redan skrivit. Den bör läsas och förtjänar det beröm den fått.

Författarträffen var intressant. Den lyckades i sig vara ett exempel det som Lundberg efterfrågade i sin roman: ett försök till mobilisering i den tid vi lever i. ABF:s författarträff var ett uttryck för den goda tradition utav lokalt demokratiskt arbete som faktiskt existerar i Sverige. Medborgare som tar sin situation på allvar och samlas för att diskutera gemensamma problem.

Men samtidigt visade även den efterföljande diskussionen på de fundamentala problem som existerar i det politiska landskapet. Många deltagare uttryckte med rätta upprördhet över den verklighet som beskrivs i Yarden. Men även förvåning: förvåning över att den verkligheten existerar och förvåning över att den inte diskuteras.

Många av dessa människor var väldigt politiskt kunniga, de var så pass gamla att de genomlevt de stora förändringar som skett i Malmö. Men ändå så stod de förvånade.

[...]

Att vi nu lever på en arbetsmarknad som i allt större utsträckning är splittrad, osäker; där arbetsgivarna har större och större makt; där tystnad och rädsla breder ut sig; detta tillstånd är inte ett misstag, det fungerar så som det är tänkt.

Liberaliseringen utav arbetsmarknaden, införandet utav bemanningsföretag, den brutala rationaliseringen, nedhållandet utav lönerna, är alla aspekter som introducerades i början av 90-talet. De var ämnade att skapa den värld som vi lever i nu.

Att detta inte diskuteras i det offentliga samtalet är enbart en produkt av att de som sätter gränserna för denna diskussion inte anser att det är något att diskutera. Fortfarande är det så att det är dagspressen som leder den offentliga diskussionen framåt. Den överväldigande majoriteten av dessa tidningar har varit drivande i att mana fram den tid vi lever i nu.

Det finns ingen anledning för dem att diskutera det som måste diskuteras.

[...]

När jag satt på bussen hem tittade jag ut på mörkret. Det var otroligt vackert, lugnt, tyst åkte vi förbi Sydsvenskans kontor.

©Mattias Jeschko-Edberg, Lund, 2010.
____________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, samhälle, politik, liberalism, arbetarklass, arbetsmarknad, litteratur, abf, kristian lundberg, yarden