Fragment

”Äntligen!” ropades det från någon av de svärmande åhörarna utanför Svenska Akademiens sammanträdesrum, och precis så brukades det skojas till varje gång som Horace Engdahl skulle kungöra vem som tilldelats det prestigefyllda Nobelpriset i litteratur. Kul en eller två gånger, sedan var det bara mögligt.

Men nu finns det verkligen plats för ett ”Äntligen!”-utrop när Kristian Lundberg tilldelas Ivar Lo-Johanssons personliga pris för 2010, och det för den starkt självbiografiskt färgade romanen Yarden (Symposion, 2009). I SvD heter det:

… en starkt personligt färgad berättelse ”om de sämst utsattas villkor i ett snabbt krackelerande folkhem, en journalistiskt precis berättelse om uthyrningsföretagets rättslösa timavlönade i den malmöitiska hamnvärlden”, enligt juryns motivering.

Det är så in i helvete viktigt att Kristian Lundberg prisas för sitt författarskap, särskilt för den här boken. En bok som allra helst aldrig skulle behövt skrivas, förstås, men i ett samhälle som allt mer bygger på rovdrifternas mekanismer så är det en nödvändighet. Det är en viktig bok, även om själva benämningen ”viktig bok” är förbannat träig, som visar upp det här avträdet till samhälle för vad det är, utan att någon har försökt polera upp en falsk lyster på skiten. Förra årets pristagare av det andra Ivar Lo-priset (som delas ut av LO), Fredrik Ekelund, prisades för just en sån uppolerad skitkorv. Hans hamnberättelse, M/S Tiden (Albert Bonniers, 2008), var till skillnad från Lundbergs själssvarta nedstigning i klassamhällets mörker en mustig berättelse om karlakarlar kryddad med en smula exotism och ett stort stänk främlingsrädsla.

[…]

Mattias Jeschko-Edberg skrev för inte så länge sedan en artikel här på Fragment om Lundbergs nu prisbelönta roman. I inledningen menar han att han kanske inte var rätt person att skriva den texten eftersom Lundbergs författarskap låg honom så nära. Jag förstår precis vad han menar. Lundbergs författarskap ligger också nära min egen uppfattning om vad det är som konstituerar en läsvärd text. Lundbergs ord kryper så tätt inpå och lämnar inte utrymme för annat än att jag som läsare helt enkelt måste kapitulera inför dem. Orden skaver och de nöter. Det gör ont att läsa Kristian Lundberg, men det är också det som gör ett stort författarskap.

Det Kristian Lundberg gör i och med publiceringen av Yarden är att han skriver in sig i de proletära skildrarnas kantstötta och misshandlade skara. Det är självupplevda, rent av journalistiska, romaner om hur människor lever fjärran från köpgatornas guldkort och det fina folkets problemtyngda tillvaro i valet mellan kaffesorterna som bjuds under shoppingturerna. Det är så lite av medelklassens onanistiskt polerade yta att verkligheten nästan ter sig uppdiktad i jämförelse. Lundbergs skildring av livet som dagtingande arbetare i den gråzon som bemanningsföretagens arbetsmarknad innebär är så oerhört stark att jag vill påstå att det här är årets i särklass viktigaste bok. Kanske också en av de viktigaste böcker som har skrivits under detta reaktionära 00-tal.

Jag gläds åt att kunna utropa ett Äntligen! här hemma. Äntligen! har någon sorts rättvisa skipats i de litterära kretsarna. Grattis Kristian Lundberg, det här var du värd.

[…]

Jag vill påstå att det här är ett pris som är så mycket mer värt än de andra priser som vräks ut under årets sista månader. Det här är Ivar Lo-Johanssons personliga pris som stod inskrivet i hans testamente. Det är på 320 000 kronor och delas ut av Stiftelsen Ivar Lo-Johanssons Författarfond där bland annat Sveriges Författarförbund, ABF och Svenska Akademien ingår.

Kristian Lundbergs författarskap inbegriper även lyrik, kriminalromaner och litteraturkritik. De flesta av hans böcker går med fördel att beställa från förlaget Symposion eller från Bokus.

Läs också Crister Enanders vänporträtt av Kristian Lundberg; Orden är räddningen från slutet av september i år ur LO-tidningen. Ett utdrag ur Yarden kan även det läsas på LO-tidningens webbplats.

©Henrik Palm, Norrköping, 2009.
______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, samhälle, ivar lo-johansson, yarden, kristian lundberg, klassamhället, ivar lo-priset, symposion, malmö, hamnen