Det finns inget sätt som jag kan ge denna artikel rättvisa. Det substantiella drar sig undan och lämnar kvar de smutsiga grundstrukturerna.
Å den ena sidan har vi ett material som skulle utgöra en bra grundstomme för en diktsamling. För några månader sedan avklassificerades en CIA-rapport om det samtida användandet av tortyr inom ramen för terrorismbekämpning: Counterterrorism Detention and Interrogation Activities (September 2001 – October 2003). I Charles Reznikoffs händer hade den 159-sidiga CIA-rapporten kunnat struktureras om till ett viktigt poesiverk. En syskonbok till Testimonies och Holocaust. Vittnesmål om vår mänskliga kapacitet.
I sitt befintliga skick är den släppta rapporten redan poetisk. Texten är upphackad på grund av de många strykningarna. Man tvingas att stanna upp, att tänka efter, att hitta en viss rytm i läsandet. Men framför allt är det de helsvarta sidorna som är de mest obehagliga. Frånvaron av synliga ord lämnar ett större spår i ens sinnen än de byråkratiska beskrivningarna av tortyr och misshandel.
Det tragiska är att trots att allt ligger öppet för oss så kommer det inte att påverka hur vi ser på vår samtid. De som är ansvariga kommer inte att straffas. Tidningarna kommer att fortsätta att prata om misstänkt tortyr. Våra barn kommer alltjämt att drömma om att få åka till Disneyland.
Men det finns ändock några lärdomar som vi måste ta in.
Vi måste påminna oss om att tortyr inte består av enskilda handlingar utan är ofta uppbyggt som ett system, där tyngden av de sammanlagda handlingarna knäcker människorna som utsätts. Det är inte det enskilda slaget som utgör tortyren, utan den systematiska helheten. Mycket av ursäktandet utav tortyr fokuserar just på de enskilda handlingarna som bedöms borttagna ur sin kontext.
Fast det som kanske är tydligast när man läser rapporten, är faran med att isolera våra handlingar till lagens domäner. Om lagen får rättfärdiga sitt eget beteende kan vad som helst sanktioneras. Även tortyr. Detta är inte ett argument för införandet av en teologisk Moralisk Lag så som de religiöst konservativa önskar. Istället är det en påminnelse om att lagen inte får bli ett slutet system som undgår en kritisk demokratisk diskussion.
Den felaktiga frågan vi har ställt oss, är om huruvida tortyren som administreras i de amerikanska lägrena är laglig eller ej. Stora delar av den släppta rapporten handlar just om detta. Någonstans är det just det som gör rapporten så fruktansvärd. Frågan man inte ställer sig, det som är den korrekta frågan: vad gör tortyren med sina offer?
[...]
Denna text har väntat på att publiceras i två eller tre månader nu. Jag försöker att alltid ha ett litet överskott på texten så att jag kan täcka upp ifall jag inte klarar av att skriva under några veckor. Det är en rimlig strategi, men tyvärr så blir det så ibland att vissa texter faller i glömska. Som denna text.
Jag blev påmind om att jag skrivit denna text när jag idag läste en artikel i Aftonbladet angående 20-års jubileumet av Berlinmurens fall. Wolfgang Hansson har skrivit en viktig artikel om Stasis fängelse i Öst-Berlin. Metodiskt redogör han för de olika tortyrmetoder som användes: sömnberövning, isolering, kallt vatten, förnedring, avpersonifiering. Övergrepp mot människor, handlingar som enbart kan förtjäna vår avsky.
Men samtidigt finns det en blindhet i artikeln. De tortyrmetoder som vi med rätta anser moraliskt belasta DDR-regimen är metoder som fortfarande används. I vår tid. Just nu när vi sitter och läser detta. Sömnberövning, isolering, kallt vatten, förnedring, avpersonifiering, är alla metoder som återfinns i den avklassificerade CIA-rapporten. Likheten mellan den tortyr som Stasi använde och som CIA använder är inte metaforisk, den är bokstavlig och helt konkret. Men vi låter inte denna likhet ha någon påverkan på hur vi betraktar världen.
[...]
Regnet har slutat slå mot fönsterrutan. Jag försöker att gnugga tröttheten ur ögonen. Det är fortfarande mörkt, men om en timme så kommer ljuset att stråla mot husen utanför. Även denna dagen kommer att ta sin början.
©Mattias Jeschko-Edberg, Lund, 2009.
______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, samhälle, politik, berlinmuren, berlin, ddr, tyskland, kriget mot terrorismen, cia, tortyr, poesi, stasi, östberlin, östtyskland, usa, rapport, tortyrmetoder, blind fläck
4 Comments
Hur skulle det fungera om man läste upp Kants moraliska imperativ för CIA-gossarna och deras kollegor Jorden runt: fundera på om dina handlingar kan upphöjas till allmän mänsklig lag … Förmodligen skulle många av dem glatt svara att javisst, det här är ju rätt!
Självklart skulle de hålla med och tycka att det rättfärdigar deras handlingar.Och det är här som jag har problem med stora delar av filosofin. Grundantagandet är att människan behöver mer stöd, mer säkerhet, mer metafysik. Men för mig är det just dessa egenskaper som möjliggör tortyr. Om inte möjliggör, så i alla fall förser dem med argument för att rättfärdiga inför andra människor.
Vad CIA, Stasi och Al-Qaeda behöver gemensamt är en ohälsosam dos av tvivel och självförakt. Något som får dem till att misstro sina egna handlingar.
jag läser om olika tortyr metoder konstigt inga sprutor och tvång medinering och sånt mot människor bara i försökdjur labb konsting tycker jag det såg ut som nu tida tortyr metoder mot människor är så likt som från 1600 och 1800 talet
Tvångsmedecinering existerar men används tillsammans med andra metoder. Problemet med vår samtida uppfattning utav tortyr är att den är skapad utifrån en populärkulturell bild av tortyren. Men användandet och förfarandet är mycket mer komplicerat än att man använder en enskild metod som knäcker subjektet.
Post a Comment