Det var inte med någon större förvåning som jag läste Björn Nilssons inlägg där han uttryckte oro för den inriktning som Konfliktportalen tagit. Någonstans är det en oro som jag själv haft ett tag.
För Björn verkar den utlösande faktorn ha varit en postning som hyllade Charles Manson. Även om jag håller med om det olämpliga så skulle jag säga att den enskilda postningen på det stora hela varken gör från eller till på det stora hela. Den var bara ett symptom på större problem som finns med Konfliktportalen. Därför vore det kanske lämpligt med en vidare principiellt diskussion om vad Konfliktportalen vill uppnå och hur detta bäst uppnås.
Den självdefinition som finns av portalen verkar vara att det är en “samlingsplats för vänsterbloggar med målsättningen att flytta fram arbetarklassens positioner och leverera en radikal maktkritik.”
Rent krasst ligger Konfliktportalen för tillfället väldigt långt borta från detta mål.
Så som jag ser det finns det två reella alternativ. Antingen så börjar de ansvariga att rensa upp bland vilka bloggar som är medlemmar och börjar istället prioritera kvalitet framför kvantitet; eller så börjar de enskilda medlemmarna att ta sitt medlemskap på större allvar och försöker att skriva mer konstruktiva inlägg.
Detta är inte en plädering för ideologisk likriktning. Konfliktportalen måste ha en stark pluralism, både utav pragmatiska och principiella skäl. Detta är inte heller en argumentation för att det bara skall skrivas strikt politiska inlägg. För jag håller med en kommentar som Björn Nilsson skrev på AK: “Den som inte kan betrakta en blomma kan förmodligen inte göra revolution heller.”
[...]
Det kanske hade varit lämpligt att ta ytterligare ett steg och titta på de praktiska problem som finns med den politiskt inriktade delen av bloggsfären. Reellt sett så är svenska politiska bloggar en väldigt marginell företeelse som har liten påverkan på folks vardagsliv. För min del så ser jag flera orsaker till detta:
a) Politiska bloggar tenderar till att vara strikt partipolitiska. Men våra liv är mycket bredare och rikare än så. Om Konfliktportalen skall ha möjlighet att realisera sina ambitioner måste vi lyfta oss bortom det politiska käbblet och ta ett bredare perspektiv.
b) Det finns en brist på självkritik och ödmjukhet. Det svenska politiska klimatet är för tillfället småsint och bittert. Konfliktportalen är inget undantag. Man slänger invektiv mot de politiska motståndarna och hejar på sina egna enbart på basis av att de ligger nära ens egna politiska hemvist. Visst, så är det från vänster till höger på den politiska skalan. Men för mig är det en moralisk fråga: vi måste vara bättre än så, annars kan vi lika väl vara tysta.
c) Många politiska blogginlägg är passivt reaktiva på det generella mediaflödet. Som jag ser det är Konfliktportalen en reaktion på den borgerliga mediala hegemonin. Och det är bra. Däri ligger potentialen. Men istället för att göra något konstruktivt, så är många inlägg inget mer än korta klagande kommentarer på än vilken fråga som råkat flyta upp i mediaflödet. Det är ett menlöst missbruk av de resurser som vi har.
[...]
Så, vart står jag själv i allt detta? När jag och Henrik blev inbjudna till portalen blev jag förvånad, eftersom vi oftast inte är uttalat politiska. Men jag såg olika beröringspunkter, och framför allt så tyckte jag mig se en god potential i ett brett samarbete. Men för tillfället är jag tvivlande, mest beroende på den riktning som portalen har gått. Detta är inte att säga att jag själv alltid har bidragit med mer än vad jag tyngt ned. Så självgod tänker jag inte vara.
Men detta är att säga att en alldeles för stor del av Konfliktportalen är icke-produktivt brus som hade kunnat skäras bort utan att något förlorats. Som jag skrev i början så finns det två sätt att ändra detta: antigen så rensar de ansvariga upp, eller så skrivs det bättre inlägg.
Det är mycket möjligt att jag själv faller ifrån i en sådan här process. Gott så. Men det viktiga är att om det skall finnas någon praktisk poäng med Konfliktportalen, om de konkreta målen skall uppfyllas, om detta inte skall vara ett slöseri med det begränsade tid vi har, måste vi konfrontera dessa frågor.
©Mattias Jeschko-Edberg, Lund, 2009.
______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, konfliktportalen, dialog, kvalitet, vänster, kritik
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Uppgörelsen i Stora Höga – en frigiven och en annan anhållen, Jinge skriver Arctic Sea är sänkt, kamratwot skriver Valuta för pengarna, eiz skriver Solidaritet, Björn Nilsson skriver Inspirationen sinar, Lukas skriver Gör det inte dyrare att åka kollektivt
3 Comments
Hur vagör man vad som är kavlitet och vad som är kvantitet? Vem avgör det? Det är frågeställningar som innebär att sådna avgörandet alltid blir upp till en del personer som naturligtvis tolkar verkligheten utifrån sina ståndpunkter i olika frågor.
Varför skulle dessutom kavlitet vara böättre om ingen läser det. Det är som emd dikter och deckare. Ingen jävel läser dikter ochd et är alltså ett värdelösta sätt att nå ut och försöka påverka. Deckare är däremot ett jävligt bra sätt då dessa läses av många.
Därför skrev Guillou sina Coq Rouge-böcker exempelvis. För att deckare var ett bra sätt att nå ut till en viss målgrupp. Är Coq Rouge kvalitet? Knappast! Kvanitet? Självklart. Är böckerna bra? Det tycker inte jag! är böckerna spännande? Det tycker jag nog. Har de påverkat sin målgrupp? Det är jag övertygad om. Om Huillou hade skrivit dikter istället hade han inte nått till lika många och inte påverkat en själ.
Om vi använder samma trick och tricks som kommersiell emdia når vi fler. Och det är bra. Om en del bloggar gör så och andra skriver mer ideologiskt så är det bra. DÅ kan man så atts äga hjälpas åt med att sprida oliak former av budskap på olika nivåer. det ena behöver inet utesluta det andra. Och kvantitet behöver inte utesluta kvalitet. (ex. Ernest Hemingway, Dashiell Hammett, Raymond Chandler, Sjöwall & Wahlöö)
Visst, det finns inget absolut motsatsförhållande mellan kvantitet och kvalitet. Ytterst är det ett pragmatiskt val. Men samtidigt som det inte är ett självändamål att skriva kompakt och komplicerat för kvaliténs skull, ser jag inte heller att det skulle vara ett självändamål att skriva snabbt och flyktigt för att nå ut till så många som möjligt.
Att Guillou skulle ha påverkat så många betvivlar jag. De flesta som jag träffat på som läst hans böcker i en större utsträckning har varit unga konservativa män som tycker det är rätt att SÄPO registrerar vänstern. De har tagit hans böcker för vad det är, förströelse, och då kvittar Guillous politiska agenda.
Internet specifikt och medialandskapet i stort är fyllt med korta och snabba kommenteringar. Jag vet inte riktigt om vi behöver mer av den varan. Som jag ser det så är medlemmarna av konfliktportalen så pass många att vi skulle nå en stor volym även om vi alla plublicerade mer sällan och ängnade mer tid åt eftertänksamma postningar.
Visst, man kan invända med att vi kan ha både och. Men rent krasst så antar jag att de som tittar på Konfliktportalen bara kollar de senaste fem inläggen, så vid en hög volym av korta och snabba inlägg, så kommer de att tränga undan allt annat.
Så vitt jag vet har det för Fragments del varken gjort från eller till att gå med i Konfliktportalen. Det är helt ok. De frågor jag ställer handlar mer om det gap som finns mellan portalens explicita mål och hur portalen de facto ser ut innehållsmässigt.
Om jag skall vara elak, så ser Konfliktportalen för tillfället ut som ett testament till varför den breda vänstern är på reträtt i Sverige, inte som ett förslag på en lösning till just det problemet.
Du inser att just Autonoma Kärnan är ett kollektivt projekt där de olika bloggarna inte bara skriver en hel del väldigt kritiska inlägg om den autonoma rörelsen, utan även ofta kritiserar varandra i kommentatorsfält eller inlägg. Om du vill ha självkritik så kan du ju t.ex. läsa Lenin-postn hos AK med kommentarer (tills den ballade ur). Om det är någon som inte kan beskyllas för att driva en partilinje utan plocka in alla möjliga saker i den svenska bloggvänstern är det just AK.
3 Trackbacks/Pingbacks
[...] Bloggat: Frangere, Läs även andra bloggares åsikter om Blogga, Konfliktportalen, Autonoma Kärnan, Acidtrunk, [...]
[...] vad vi skrivit men i det här fallet har det uppstått intressanta diskussioner att ta i beaktande. Bloggare på konfliktportalen undrar vart den är på väg (där vårt inlägg ses som ett oroväckande [...]
[...] inlägg i debatten: Autonoma kärnan: Stormen Gudrun i ett vattenglas Fragment: Om konflikt – Några öppna frågor Björnbrum: Inspirationen sinar Svensson: Det här med att blogga – [...]
Post a Comment