Nu spänns åter ryktesbågen för att slunga spekulationspilarna genom den digitala nordanvinden i förhoppning om att träffa måltavlans centrum. Tidningar, nyhetssändningar i radio, teve och de digitala medierna svämmar över av rapporter, artiklar, spekulationer och nekrologer tillägnade en musikartist vars förmodade överdosering av mediciner fullständigt tagit över löpsedlarnas till sommarvardagens tillhörande nyhetstorka. Michael Jackson har kastat sin skugga över också den svenska högsommarens soldränkta dagar.
[…]
I denna malström av gissningar, tårar och hedersbetygelser inför det lilla blyga underbarnet som gömde sig i en galen mans kropp så dränks sorgebudet om att Willy Kyrklund (1921-2009) har gått hädan. Författaren avled i Uppsala under lördagsförmiddagen vid en ålder av 88 år.
I Svensk litteratur, tredje bandet; Den nyaste litteraturen (Bokförlaget Aldus, 1975), skriver Jan Stenkvist att Willy Kyrklunds författarskap kännetecknas av en värld som framstår ”som nyckfull och absurd” och att den är ”full av ironier och ingenting går som det borde gå enligt logikens eller den moraliska uppbyggelsens lagar”. (s.27) Jonas Thente skriver i Dagens nyheter om Kyrklund att ”Han var vis, eller i alla fall melankolisk och lekfull som den måste vara som är vis”. Det är nog sant. Men tårarna och hedersbetygelserna tycks vara långt färre.
[…]
Sommarsolen har bränt gräset från mjukt grönt till strävt gult. Jag kan känna färgskiftningen under fötterna fast det är den heta asfalten mina skosulor trampar på väg hem från jobbet. Bakom mig har jag lämnat hyllan för skönlitteratur där Polyfem förvandlad (1964) borde ha stått. Men där är det tomt. Det triviala har redan börjat fylla ut det litterära tomrum som skapats i marknadsanpassningens av bokbranschen och där ett vist författarskap nu gått ur tiden. Istället trängs där ordmaskiner om att få berätta om ytlighetens olidliga vakuum.
[…]
När blicken för mindre än en sekund möter reflektionen från solen i den blankpolerade bilen jag passerade så bildas dansande mörka fläckar i mitt synfält. Jag stannar upp i steget. Blinkar. Och går vidare. Precis så lätt raderas också den själsliga tomheten ut av känslosubstitutens dämpande effekter.
[…]
Lakanen klibbar sig fast mot huden. Skrynklet irriterar. Kudden är genomsvett och det svaga draget från fönstret kyler den våta nacken. När sömnen inte alls vill komma … då den tvekande sommarnattens mörker övergår i gryning … då går jag upp och försöker finna orden istället. Fingrarna snubblar fram över tangenterna. När det nästan är färdigt, då fåglarna redan stigit upp för att bryta tystnaden och jag tar en till mun ljummet vatten ur koppen tillsammans med den flöjtspelande enslingen i grönt, när jag läser igenom de spretiga meningarna, så får jag konstatera att den absurda verkligheten finns också här.
Ännu en text där den dansande Peter Panfiguren omnämns har knackats fram.
Det var ju inte det som var meningen.
Men det blev så … ändå.
©Henrik Palm, Norrköping, 2009.
______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, samhälle, media, willy kyrklund, michael jackson, död, sommarnatten
Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Stormningen av Irans ambassad orsakar diplomatisk aktivitet, Björn Nilsson skriver Lästips om Nepal, Jinge skriver Jackson dog av överdos, Krastavac skriver Industrisemester
5 Comments
*host* semester *host* :-)
He he … jo jag vet … men jag kunde inte sova.
Tårarna och hedersbetygelserna saknas eftersom Willy Kyrklund inte haft tillräckligt bra kritiker.
Det kan nog vara så. Det märkliga är att när jag ser efter i en av de senare sammanställningarna av den svenska dikt- och författarkonsten; Den svenska poesins historia (W&W, 2007) av Staffan Bergsten, så lyser Willy Kyrklund med sin frånvaro. Förvisso skulle man kunna argumentera som så att han (1) främst skrev prosa och (2) inte var riktigt ”svensk”. Men dessa två är inga argument som jag tror kan vara bärande öht, då Kyrklund skrev lyrik och han tillhör den svenska diktkonsten även fast han ofta omnämns som finlandssvensk.
Men det sorgligaste är att en artikelsök visar hur en tsunami av texter skrivits om popens Peter Pan medan endast ett fåtal pliktskyldiga skrivits om Kyrklund. Ett (extremt) exempel är hur den självutnämnda kulturbloggen.se inte skrivit en endaste dödsruna över den fallne diktaren. Däremot så har man passat på och skriva ett par om Michael Jackson. OCH etablissemangets gunstlingar – bokhororna – har lyckats prestera en text om Kyrklunds död. I den lyckas man förstås (som jag också gjort men av andra anledningar) ställa hans död jämte popidolen.
Det är en kulturskymning där ute och inte blir det ljusare…
…javisst är det märkligt med willy kyrklund… han var en av mina få svenska favoritförfattare från det jag var någonstans kring de femton åren och fram till trettioårsåldern… jag hade alla hans böcker (nu till salu hos patrik andersson…)… men sedan gick det decennier då jag visserligen köpte hans få nya titlar, men inte läste honom, förrän för ett par tre år sedan (när jag plockade fram ”samlingen” för att sälja den via p.a.) och fann att kyrklund verkligen var på den nivå jag fann honom vara när jag var ung man… är det i detta han har sin klassikerstatus: att attrahera varje ny generation? – - – dessutom är det ju så att kyrklund har sin begränsning i att han attraherar en viss sorts reflekterande människor OCH människor i en viss ålder… tror jag! … jag vet en del män som precis sm jag själv gått in i kyrklund i tonåren, lämnat honom vid trettioårsåldern för att sedan på gamla dar ta honom till sig på nytt… och sedan finns det de, majoriteten, som överhuvudtaget inte vem willy kyrklund är (var), tex folke schimanski, kulturskribent och många år redaktör för obs!… bergsten är ännu ett exempel (än mer häpnadsväckande (schimanski är dock endast en randfigur…)) på kyrklunds exklusivitet… men just på grund av det cykliska, åldersbestämda/generationsbestämda intresset för kyrklund är han paradoxalt nog samtidigt odödlig, en verklig klassiker… kyrklund må förvisas från uppslagsverken men kommer att återupptäckas av varje ny generation…
Post a Comment