Jag tillhör den allra sista årskullen i Europa som har egna minnen av krig, terror och förintelse. Så det här valet handlar inte om att rösta på mig. Det handlar om att rösta på ett Europa i fred, frihet och demokrati. Det är du som är kraften och EU som är ditt verktyg.
- Marit Paulsen i Folkpartiets valvideo till EU-valet 2009.
Vad är Europa? Vad är historien? Vad är att minnas?
Folkpartiet gör sitt eget selektiva minne till officiell historieskrivning i en av sina valvideor som nu rullar i TV4. Marit Paulsen talar om krigsgenerationen (!) som upplevde andra världskriget och gör sig själv till uttolkare av vad Europa, historien och minnet är. Det är enögt, selektivt och revisionistiskt. Att Folkpartiets toppkandidat till EU-tillvaron i sus och dus talar om andra världskriget – EU-statens ursprung och födslovånda – misstar sig ju ingen om. Men att göra det genom att helt utan skam bortse från att det som sägs inte stämmer överens med vad historien lärt oss och för det andra genom att måla upp ett Europa som inte stämmer överrens med kartor eller demografi är skrämmande.
Europa i Folkpartiets valpropaganda är blott och enbart den gamla stål- och kolunionen – inte några central- och östeuropeiska länder där inte. Inget Polen, Tjeckoslovakien, Ungern. Inget Spanien, Portugal, Grekland eller Turkiet. Inte heller några vitryssar, ryssar, moldaver eller ukrainare. Inget balkan; inte en enda kroat, sloven, alban, serb, makedonier eller montenegriner. Inga krigsflyktingar. Inga flyktingar överhuvudtaget faktiskt.
I Folkpartiets historieskrivning har aldrig krigen som följt i spåren av de sönderfallande imperierna Frankrike eller Storbritannien någonsin skett; inget Algeriet, inget Malaysia, inga Falklandsöar. Inga Troubles i de sex grevskapen i norra Irland. Inga belgiska trupper i Kongo. Inga portugisiska trupper i Angola. Inga europeiska stridande i Irak eller Afghanistan. Inte en enda svensk soldat i Mazar E Sharif. I Folkpartiets historieskrivning så har aldrig folkmorden under krigen på Balkan skett. Inga koncentrationsläger att minnas där. Inte heller de som stål- och kolunionens de Gaulle upprättade för misshagliga utlandsfransoser. Inte heller räknas den terror som drabbat så gott som varje europeiskt land efter 1945. Inget Baskien. Inget Sardinien. Inget IRA. Inget Brigate Rosse. RAF. 2 juni. Inget Bulltofta. Och så vidare.
Listan kan göra så mycket längre. Den tar aldrig slut. Folkpartiets propaganda berättar en selektiv historia om ett Europa där majoriteten av kontinentens befolkning inte räknas. Kanske borde de istället ha sagt åt Marit Paulsen att säga något i stil med att hon ”tillhör en politisk elit som är den sista att tro sig ha upplevt det enda krig värt att minnas” istället? Men nej, hellre tala sig varm för ett 1950-talets Europa som handlar om några stjärnor på en blå bakgrund. Utan komplicerade tillägg. Fina ord om fred, frihet och demokrati.
Men retoriken stämmer väl överens med hur en borgerlighet resonerar – det är samma logik bakom denna tankemanöver som den som avfärdar de historiska fakta som skapade student- och arbetarrevolter på båda sidor om järnridån under 50-, 60- och 70-talen. Det är samma logik som försöker skylla en tysk militant rånarligas härjningar under ett par år enbart på en tysk polismans eventuella politiska hemvist och handlanden. De försvårande fakta som ligger och skvalpar i bakgrunden är allt för komplicerade. Strunta i dom.
Oavsett om Folkpartiet har framställt ett hafsverk till valpropaganda eller om de försöker frambesvärja en nostalgisk ton ur EU:s skapelsemyt så är det den blindes historieskrivning som de lutar sig emot. Det visar inte bara på att Marit Paulsens påstådda folklighet är ett påhitt – nej – det visar på att hela Folkpartiet är och förblir ett parti utan förankring i en komplex verklighet.
©Henrik Palm, Norrköping, 2009.
______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, folkpartiet, marit paulsen, eu-valet, eu, valvideo, reklam, revisionism, europa, lögn, populism
Från Konfliktportalen.se: anarkisterna.com länkade hit och skrev, ”Nyheten om SÄPO:s misstankar om att vänsteraktiv …” Björnbrum länkade hit och skrev, ”Jag gissade tidigare att finansminister Anders Bor …” Salka länkade hit och skrev, ”Vilken helg! Igår var jag på Kafé 44, och firad …” Björnbrum länkade hit och skrev, ”Världens militärutgifter 1988-2007 enligt SIPRI. …” aik-micke skriver Passa på innan det är för sent!, andread0ria skriver Den stora Stasi-konspirationen, Anders_S skriver Även en minister har rätt till en åsikt, Krastavac skriver Lagenas lagerarbetare lackar, Björn Nilsson skriver “De automatiska stabilisatorerna” (länkarna är improviserad pga att Konfliktportalen tycks ligga nere).
One Comment
Att förfalska deltagandet.
Det är ju helt uppenbart att de vilka befinner sig i de politiska maktkorridorerna, i sin tankevärld befinner sig långt ifrån den verklighet som talas och diskuteras i fika- och matrummen, där vanliga människor för sina diskussioner dagligen.
Man får intrycket att människorna upplever allt som ett dåligt skådespel, spelat av amatörskådespleare så dåligt att det vore bättre om de inte försökt sig på. Talen och orden klingar falskt, som från en falsk predikan från en pingstpastor manipulerande sin publik, där den, som i djup tro på mänsklighet och respekt för människan, i vämjelse distansierar sig från predikanten, för att så, dömas av pastorn, och av de förledda, som otroende på det sanna ordet, Pastorns ord Om det sanna ordet.
Och falsk religion, under täckmantel av att inte vara en religion, är bland de värsta formerna av dogmatisk religion.
Och när denna falska religion görs till en överstatlighet, så får vi en ny påve, med en makt som grundar sig på något som vi vanliga inte förstår. Men det kan också så bli att det inte blir en ny påve, att den nya påven istället utformas till något ogripbart som inte för ifrågasättas, i sin dogmatiska, ultimata, överensstämmelse med Sanningen. Och denna Sanning skall försvaras av en hord av Kardinaler som kan utökas i obegränsade mängder. Så föddes den vetenskapliga Sanningen om något som inte existerar annat för sin egna skull.
Och var är människornas hem? Var är deras rötter?
Var är deras berättelser? Vad minns människor? Vad tycker de är värt att minnas, och var hör man dessa berättelser? Vilken betydelse har dessa berättelser?
Och vad av allt detta får människor att känna ett deltagande, även för en hemlös som också har minnen och en livshistoria att berätta?
Och varför skall man deltaga i en falsk sanning, en falsk delaktig?
Om förutsättningarna, och grunden är falsk, vad kan man då påverka?
Hur legitimeras det falska deltagandet?
Hur får man ett deltagande att ske på människors villkor, även för den hemlöse?
Post a Comment