Till ljudet av barnskratt – politisk likgiltighet och bostadsbrist.

Plötsligen så inser jag att ljudet från polishelikoptern har försvunnit. Det har funnits närvarande större delen av dagen. Som en obehaglig påminnelse om den politiska situation som vi befinner oss i för tillfället. Men frånvaron av ljudet från rotorbladen ändrar inte på något. Vi står fortfarande fast på samma ställe.

Detta skrivs till ljudet av barnskratt. Min dotter har varit hos sin farmor och på kalas. Det har varit en bra dag för henne. Nu ligger hon och leker med sin mamma.

Under eftermiddagen har det varit oroligheter i centrum. En massiv polisinsats har stoppat de första försöken att ockupera tomma fastigheter i Lund. Smällare. Avspärrningar. Batonger. Pepparspray. En polishelikopter som har bevakat allt ovanifrån.

[...]

Ursprunget till dagens ockupationsfestival kommer från ockupationen av Smultronstället förra året. Huset på Kävlingevägen 51 ockuperades i tre veckors tid. Huset stormades. Tre timmar därefter så revs det. Nu i efterhand verkar det som om kommunen bröt mot lagen när den snabba rivningen av Smultronstället beviljades.

Detta är inget som har plats i dramaturgin. Men det är viktigt att ha i åtanke om vi skall förstå den politiska situationen.

[...]

Det finns en brist på perspektiv när det gäller frågan om bostadsbrist i Lund. Även de som är motståndare till aktivisternas metoder håller med om att det är en viktig fråga. Att den är värd att tas upp. Där de avviker från aktivisterna är att de tycker att direkt aktion är felaktig och att man istället skall engagera sig i ett politiskt parti.

Men faktum är att partierna i kommunfullmäktige har ett direkt och långvarigt ansvar för den nuvarande situationen. Även om bostadsbristen nu blivit en viktig politisk fråga för de etablerade partierna, så är det en fråga med en lång historia. Det är bara det att partierna har ignorerat den.

Det har varit bostadsbrist i Lund i 20 år. Det har varit bostadsbrist längre än vad flera av aktivisterna har levt. En hel generation.

Det har byggts i Lund. Enorma villaområden på värdefull åkermark, där man istället kunde ha byggt lägenheter som kunnat hysa mångdubbelt fler människor. Det har även byggts bostadsrätter. Klostervallen är ett bra exempel där HSB försvarade det projektet med att det var en fråga om solidaritet att även bygga för rika. De hyresrätter som byggts, jag bor precis bredvid några av dom, har väldigt hög hyra.

I och med att staden har växt, så har bostadsbristen fortsatt även om det har byggts nytt. Bostadspriserna har i många fall mer än femdubblats på 15 år. Detta gör att familjer med normala inkomster inte har råd att köpa en bostad. De andra är hänvisade till hyresmarknaden. Där är trångboddheten oftast ett faktum. För de som vill flytta in till kommunen så blir det svårt, eftersom man måste redan bo eller jobba i Lunds kommun för att få lov att ställa sig i bostadskön. Detta gör att det är otroligt svårt för unga människor utan fasta eller välbetalda jobb att bosätta sig i Lund.

Under tjugo års tid har man misslyckats att ta tag i det problem som v vissa ses som en nyligen uppstådd situation. Anledningen till detta är likgiltighet. Det har funnits pengar och därmed möjligheter. Satsningen på kulturhuvudstadsåret kommer att kosta över 100 miljoner. En satsning som av kommunalrådet anses vara viktigt för att göra Lund till en attraktiv stad att bo i. Som om skenande bostadspriset och långa bostadsköer är bevis nog för att många vill bo i staden. Man har från kommunens sida inte heller haft några problem att skaffa pengar till andra statusprojekt så som den nya handbollsarenan som kostade kommunen nästan 100 miljoner. När man från politiskt håll diskuterat om bostäder för unga har man enbart diskuterat studentlägenheter. Barn från icke-akademiska familjer är osynliggjorda.

[...]

Det uppstår en obehaglig bild om man betraktar dagens polisinsats, en 20-årig bostadsbrist, och de uttalade planer som Ockupationsfestivalen hade. Vad man från aktivisternas håll ville göra var att nyttja offentligt ägda fastigheter som stod tomma. I en långvarig situation med brist på boende och lokaler så är det inte orimligt att tillgängliga fastigheter skall nyttjas. Men istället för att gå i dialog och hitta en konstruktiv lösning så väljer politikerna att använda sig av det statliga våldsmonopolet.

Faktum är att Mejeriet, den kulturverksamhet som under många år gav Lund en oproportionerligt stor tyngd i kulturlivet, tog sin början i en ockupation med krav på ett aktivitetshus. Men istället för att fortsätta i denna pragmatiska anda så slår politikerna ned de politiska initiativ som tas. Hellre än att erkänna sin egen skuld i den nuvarande situationen så begår kommunen lagbrott som vid rivningen av Smultronstället. Man river hellre tomma fastigheter än att utnyttja dem. Och så fortsätter den politiska apati kring bostadsfrågan som varit rådande de senaste tjugo åren.

Situationen kommer inte att bli bättre inom de närmsta åren. Barnkullar, i samma storlek som 40-talist generationen, kommer att bli vuxna och flytta hemifrån. Vi har en snabbt stigande arbetslöshet och många unga står utanför a-kassan. Byggande av hyresrätter har fördyrats genom beslut tagna av den sittande regeringen. Ingen av de åtgärder som togs på 60-talet för att lösa den då rådande bostadskrisen är längre några realpolitiska alternativ.

Den fula sanningen är att vi behöver bostadsbristen av ekonomiska skäl. Bostäder är den enda vara där en kraftig prisstegring möts med positiv rapportering i media. Vi har ett system där staten å ena sidan medvetet har hållit nere räntorna och å andra sidan betalar en tredjedel av räntekostnaderna. Detta har lett till kraftigt ökade bostadspriser. Politikerna är väl medvetna om de kostnader det skulle innebära för dem om de aktivt deltog i att rasera de uppblåsta bostadspriserna.

För det är var som kommer att hända. Om vi bygger bort bostadskrisen med subventioner och direkta investeringar. Vilket är det enda vi kan göra om vi vill att det skall finnas bostäder till alla. Då kommer de nuvarande bostadspriserna att sjunka kraftigt.

Så hellre än att utmana den normerande medelklassen som drivits till att förköpa sig på ett bostadsmarknadsmässigt pyramidspel, så låter man bostadsbristen bestå i förhoppning om att den nuvarande situationen skall fortgå för evigt. Detta är varför man sammankallar hundratals poliser för att hindra aktivister från att använda sig av en tom byggnad.

Detta politiska faktum är vad som gör ockupationerna moraliskt riktiga

©Mattias Jeschko-Edberg, Lund, 2009.
______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, lund, ockupantfestival, oroligheter, reaktion, repression, bostadspolitik, marknad

Från Konfliktportalen.se: admin skriver möte utanför polishuset., Anders_S skriver Eliasson – bröder i kapitalisternas och statens tjänst, slutstadium skriver Varför arresterar den ryska polisen hbt-personer?, Kristoffer Ejnermark skriver Kapitalismen undergräver den politiska demokratin