Fragment

Jag försöker aktivt att införskaffa färre saker och göra mig av med de som jag inte har direkt användning för. I ett samhälle som är byggt kring konsumtion är detta inte oproblematiskt. Vi lever i en värld där reklam har ersatt mänskliga relationer. Att konsumera mindre är i vårt samtida samhälle att bli en mindre människa.

Fast för mig är det inte så mycket ett politiskt ställningstagande som en rent praktisk nödvändighet. Jag blir äldre. Jag orkar inte hålla reda på en massa saker. Jag vill förenkla. Skala bort. Kunna andas fritt.

Men samtidigt så finns det vissa saker som jag fortfarande ogenerat njuter av att införskaffa. För några dagar sedan hämtade jag ut ett paket med två böcker som skickats från Australien. De var genant dyra. Kan egentligen inte säga att de på ett praktiskt plan var värda vad de kostade. Men på det känslomässiga planet är de ovärderliga.

[...]

När man med åren läser fler och fler fackböcker så är det vissa saker som man tenderar att återkomma till. Ibland är det vissa personer där man börjar leta efter biografier och man införskaffar böcker om deras brevkorrespondens. Vid andra tillfällen är det specifika händelser som får ens fokusering.

Jag vet inte riktigt när min fascination för slaget om Stalingrad började. Jag kommer ihåg att jag såg fotografier därifrån i historieböcker jag läste som barn. Men jag förstod aldrig hur viktiga de var. Joseph Vilsmaiers film Stalingrad såg jag ganska omgående efter att den släpptes 1993. Möjligtvis var det där som min fascination för denna episod grundlades. Det är en viktig film och bilderna från dem lever med mig. Men det var nog inte förrän när jag bodde i England och läste Antony Beevors Stalingrad, (1998), som jag medvetet bestämde mig för att börja samla ihop mer litteratur om detta specifika slag.

Sedan dess har det med jämna mellanrum införskaffats fler böcker som handlar om Stalingrad. Inga stora mängder på det hela taget. Men ett envetet och saktmodigt handlande. Till vissa delar handlar det om att leta upp potentiella titlar och prioritera. Tyvärr är det vissa böcker som inte blir införskaffade även om jag vet med mig att de borde köpas. The Last Letter from Stalingrad är en sådan bok. Även om dess autenticitet är ifrågasatt, så är det en bok som spelar en viktig roll i mytologin kring Stalingrad.

Varför jag har blivit fascinerad av Stalingrad är svårt att säga. Jag kan nämna enskilda faktorer, men det finns inget bra övergripande svar. Det är något med magnituden av vansinnet, våldet och lidandet som gör att Stalingrad särskiljer sig från andra militära slag. Det finns en surrealistisk aspekt som är svår att greppa om. Jag är inte intresserad av berättelser om hjältemod och bragder. Vad som får mig att gå tillbaka till Stalingrad, om och om igen, är det djupt mänskliga i detta slag som blev den symboliska vändpunkten i andra världskriget.

[...]

Jag vet inte riktigt när jag upptäckte att Leaping Horseman Books existerar. Möjligtvis var det när jag letade efter referensmaterial till en av novellerna i Goplana – Better Get Hit in ‘Yo Soul, (opublicerad). Jag kommer ihåg att jag letade efter böcker som innehöll fotografier som kunde hjälpa mig att visualisera novellen. Jag hade redan införskaffat en fotografibok om Stalingrad, men den var inte tillräcklig. Men när jag såg beskrivningen av Island of Fire med dess kartor och fotografier, så insåg jag att jag hade hittat vad jag behövde.

Leaping Horseman Books är ett litet oberoende förlag i Australien som specialiserat sig på Stalingrad. Två av de publicerade böckerna är skrivna av förläggaren själv, Jason D. Mark. Tre av böckerna är memoarer från soldater som deltog i slaget. Den sjätte boken är en fotografibok med tyska bilder från staden.

Fler böcker än så har inte publicerats på Leaping Horseman Books, men kvalitén på de flesta av böckerna är så pass hög att det inte går att ignorera förlaget. Och det syns i priset på vad antikvariat begär. Begagnade kopior av utsålda titlar så som Death of the Leaping Horseman, kostar vid det här laget över 200 USD på Amazon. Detta för en bok som publicerades 2003 och som fortfarande var i tryck för ett år sedan.

Det som gör böckerna från Leaping Horseman så pass speciella är också det som de kritiseras för: den totala fokuseringen på detaljer. Island of Fire handlar specifikt om slaget om en utav de stora fabrikerna i Stalingrad. Minutiöst går Mark genom vad som hände dag för dag. Genom att gå till de källor som finns så spårar han enskilda enheter och vad som hände med dem. Med hjälp av ögonvittnesskildringar, fotografier och kartor så bygger han upp en otroligt detaljerad mosaik över ett slag som vanligtvis är ogripbart.

Även Angriff: The German Attack on Stalingrad in Photos, är otroligt detaljerad trots att det är en fotografibok. 700 fotografier är samlade i en underbar hårdinbunden utgåva. Bild för bild får Mark genom exakt vad som syns på varje fotografi. Han har forskat på de individer som är fotograferade och redogör för vad som hände dem. I slutet av boken finns ett antal flygfotografier över Stalingrad där det finns markerat vart olika foton togs.

Denna fokus på detaljer och kvalitet har ett pris. Den läderinbundna utgåvan av Angriff kostar över 80 Euro. De titlar som finns med mjuk rygg är klart billigare och ligger på runt 25 Euro, men med frakt från Australien blir slutpriset väldigt mycket högre än vad en historiebok kostar i en svensk bokbutik.

Men någonstans är det viktigt att vi tillåter oss själva att sådana här böcker får lov att kosta. Det är en viktigt motvikt till den kortsiktighet som genomsyrar vårt samhälle. Vi fokuserar på att pressa priserna för att kunna maximera vår konsumtion. Med det har det skett en försämring av kvalitén, någon som vi försöker kompensera genom ännu mer konsumtion.

Vad vi behöver är att stanna upp. Att stå stilla ett tag.

Böckerna från Leaping Horseman Books kommer inte att hjälpa oss att lösa den kris och de politiska problem vi står inför. Det är inte att säga att det inte finns lärdomar att ta i böckerna. För det finns det. Vi lever fortfarande i skuggan av vad som hände i Stalingrad för över 65 år sedan. Men det jag vill säga är att böckerna är viktiga som en påminnelse om betydelsen av eftertänksamhet och hantverkskunnande. Det i sig är tillräckligt viktigt.

©Mattias Jeschko-Edberg, Lund, 2009.
______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, samhälle, litteratur, historia, andra världskriget, stalingrad, minne

Från Konfliktportalen.se: andread0ria skriver Thatcherismen trettio år, Anders_S skriver Jag har anslutit mig till Konfliktportalen, boladefogo skriver Silvia Federici och George Caffentzis om krisen, tusenpekpinnar skriver Ankdammen på första maj, domljuger skriver Marknaden mot människor, autonomak skriver Popvänstern och klassföraktet