Agere contra.

Tidsåtgång för rekreation: mellan arbetsdagens slut och sömnens inträngande är det cirka fyra timmar. Ge och ta en timme. Däremellan avbrott för sanktionerade och fingerade måsten.

Stycka dygnet i lagom portioner – måsten – därefter: sortera dem efter graden av måst-enheter. Vissa är direkt kopplade till försörjning, andra till underhåll. Indelningen är ett måste i sig, utan det schematiska så fallerar korthuset som byggts.

Den inre tidsstudiemannen är ständigt närvarande. Vakar över axeln.

Tidsåtgång för reaktion: mellan arbetsdagens slut och tankens formande är det cirka fyra sekunder. Handlingen däremot måste planeras för att inte slå undan måstenhetens schema. Ord. Tangenter. Samtal.

Rekreation och Reaktion: skilda från varandra genom föreställningen om deras väsen. Den ena är passivitet i återhämtning från måstet. Den andre är aktivitet som stjäl tid från återhämtningen.

Men om Rekreation och Reaktion möts – tillåts smälta samman – så kan förvägrandet av den yttre viljan resa sig till en själslig och kroppslig njutning.

[…]

Dagen kommer att lätta ur gatbrunnens porlande bäck. Gatlyktans reflektion i asfaltens mörker kan tända den eld som väcker det bedövade jaget. Fläkttrumman överröstar vinden och smeker kondensen från vindrutans valv. Dagens slit dunstar ur tanken och styrkan letar sig tillbaka för att kasta måstenhetens ok och ger kraft till utarbetade axlar och leder.

Marken ska få dig att snubbla (Jean Genet)

Tanken blir potent.
Reser sig.
Pockar.

Jag ska se vidare.

Djupt ner i asfalten. Stirra genom reflektionen och vidare ned i avgrunden.

©Henrik Palm, Norrköping, 2009.
______________________________
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, samhälle, arbete, motarbete, rekreation, reaktion, text