Fragment

Jag tänker att det är en tidig vinterdag. Kylan har börjat träda fram från sina gömmor. Snöflingor faller ned mot marken. Barnen står på lekplatserna med sina varma tungor utsträckta i förhoppning om att fånga en flinga.

Men vi är inte där ännu. Hösten har gripit tag om byggnaderna. Jag försöker att stänga av efter en dags produktion i det ekonomiska systemet. Den finansiella krisen har slagit till obönhörligt. Samtidigt som det diskuteras om att staterna måste skjuta till miljarder för att den spekulativa finansmarknaden inte ska kollapsa, så har det nya proletariatet av frilansare fått en halverat arbetsbörda. Samtidigt som dess uppdragsgivare försöker att skära i sina egna kostnader genom att skjuta över obetalt arbete till dem som nu ser sina inkomster krympa.

Jag har beskådat allt, och nu vill jag ingenting annat än att sluta mina ögon.

För några dagar sedan så skrev tidningarna om att man mellan de borgerliga partierna nått en överenskommelse kring FRA-lagen. Man skall nu förbättra den kritiserade men genomröstade lagen på 15 punkter.

Det medialt högprofilerade motståndet som av dagstidningar utmålades som demokratins sista hopp har nu smält likt en snöflinga på ett barns tunga. Det var som jag misstänkte. Mycket att uppståndelsen var del av en dramaturgi. Man gestikulerade och pratade teatraliskt, men det var inte verkligt. Vissa av deltagarna fortsätter, lätt förvirrade, lite osäkra på om avstannandet bara är ett skämt eller om den tidigare uppståndelsen bara var ett mentalt spöke.

Vi har inte lärt oss någonting. Några av de uppmärksammade förändringarna är att tillstånd om spaning skall prövas i domstol. Detta i ett land, där den statliga säkerhetspolisen i decennier har olagligen registrerat politiska motståndare, utan att någon någonsin har lagförts för det. Vi har ett domstolsväsen som passivt tittat på när detta skett, som dömt journalister som uppmärksammat dessa missförhållanden. Och det är detta rättsväsen som nu skall stå som garant för FRA:s spaning?

Som ett skydd mot den personliga integriteten så skall kontrollmyndigheten vara skyldig att undersöka om spaning mot enskild person skett enligt lagen, när den enskilde begär detta. Detta i ett land som fortfarande vägrar att till fullo öppna de register som innehåller säkerhetspolisens olagliga registrering. Skulle de nu plötsligen vara villiga att medge sådant som man fortfarande förnekar vid förfrågan trots att det hände för 30 år sedan?

[...]

Skall sätta mig ned och läsa. En buss åker förbi i mörkret. Jag skall fortsätta att läsa den nyutkomna biografin över Ulrike Meinhof (Jutta Ditfurth, Ulrike Meinhof: En biografi, Albert Bonniers förlag, 2008). Inte för att hitta en lösning. Jag sjunker ned i stolen vid skrivbordet letandes efter ett citat av Kristian Lundberg om att inte acceptera stadsgerillans förföriska enkelhet. Jag kan omöjligen hitta de ord jag letar efter. Diktsamlingarna ligger nu runt omkring mig på golvet. Jag börjar återigen misstro mitt minne. Jag börjar bli trött.

Imorgon börjar produktionen igen.

©Mattias Jeschko-Edberg, Lund, 2008.
______________________________
Andra bloggar om: samhälle, politik, fra-lagen, borgerlighet, övervakning, reaktion, snö, ulrike meinhof