Det är en vacker morgon. Solen skiner mellan molnen och staden håller på att vakna till liv. Jag känner ett behov av att omdirigera min uppmärksamhet. Jag vill hänge mig åt det lustfyllda. Sätta mig ned och läsa poesi, leka med min dotter, sitta stilla och hålla min fru i handen.
Prince Busters sång hörs ur högtalarna i vardagsrummet. Vår dotter ligger och drar sig i sängen. Om en timme skall vi cykla ned till BVC för en hörselkontroll.
Jämsides med detta ljusa vardagsliv har migrationsminister Tobias Billström fått en debattartikel publicerad i Dagens Nyheter (se även SVD 1 & 2). I artikeln förs ett antal punkter fram som är resultatet av en moderat vilja att reformera migrations- och integrationspolitiken:
i) Det finns en generell kravlöshet som accepterar att arbetsföra människor under lång tid lever på bidrag istället för att ta ansvar för sin försörjning.
ii) Rättigheter och skyldigheter går inte i takt i Sverige. Vi måste se till att invandrare försörjer sig själva och respekterar grundläggande regler i samhället.
iii) Det finns ett överdrivet krav på svenskhet i arbetslivet och många arbetsplatser lider av internationell syrebrist.
Dessa problembilder leder sedan Billström till ett antal förslag på lösningar:
a) Det finns ingen rättighet att vara arbetslös i en speciell del av Sverige. Därför skall arbetslinjen prioritera redan i asylmottagandet.
b) Vi behöver tydliggöra de kvar vi ställer på människor som vill bo här. Acceptera och bli accepterad är en rimlig princip.
c) Den enklare tjänstesektorn måste tillåtas växa sig stark. Tjänsterna måste bli vita och kombinationen av bidrag och svarta inkomster förhindras.
Ytterst sett är detta ett misstänkliggörande av invandrare i Sverige. Billström anammar till fullo den rasistiska bilden av hur Sverige ser ut idag, och konfirmerar detta genom att säga att han är självkritisk mot den politik som förts. Så som all populistisk politik tar man förvrängda och förenklade problembilder och försöker lösa dem med ytliga reformer.
Att det skulle finnas en generell kravlöshet som accepterar att människor lever på bidrag återstår att belägga. Att det skulle finnas en stor sektor av befolkningen som arbetsvägrar och låter skattebetalarna försörja dem är fortfarande en skuggfigur som aldrig materialiserat sig. Att det finns ett generellt socialt skyddsnät där medborgarna får en inkomst tryggad vid arbetslöshet eller sjukdom är inte kravlöshet. I sin nya skrud som arbetarparti kan moderaterna inte heller påstå detta, istället påskiner man att det finns ett Odefinierat fusk av oidentifierade människor. Men i ett försök att hitta syndabockar glömmer man bort att berätta att sedan länge det finns ett arbetskrav i våra offentliga försäkringar.
Att invandrare skulle vara snabba att använda sig av rättigheter och sena på att acceptera skyldigheter är inte heller något som konkretiseras. Billström härleder detta från en generell tanke om människans natur, sedan fortsätter han att säga att om Sverige inte blir bättre på att se till att invandrare arbetar och respekterar grundläggande regler i samhället, så kommer det att skapas grogrund för konflikter. Så misstänkliggörs någon utan att någonting bevisas.
Att det skulle finnas ett överdrivet krav på svenskhet i arbetslivet är också en generalisering. Det är också intressant att detta är den punkt där Billström väljer att inte peka finger. Istället för att prata i termer av diskriminering pratar moderaterna om överdrivna krav på svenskhet i ett land som man tidigare sagt ställer individens rättigheter framför ››familj, klan, grupp och kultur.‹‹
Denna sörja av flyktiga problembilder vill vår migrationsminister sedan lösa med lika konturlösa reformer. Att säga att det inte finns någon rättighet att vara arbetslös i en speciell del av Sverige är att inte säga speciellt mycket. Mig veterligen har ingen någonsin påstått detta i relation till migrations- och integrationspolitiken.
Att säga att asylsökande ››ska bosätta sig där jobb och bostäder finns.‹‹ är att visa på att Billström överhuvudtaget inte är intresserad av att göra något konkret. Invandrarna kan i denna aspekt omöjligen göra rätt. I Sverige är det bostadsbrist där jobben finns, och arbetsbrist där bostäderna finns. Anledningen till att så många invandrare, liksom många svenskar, bosätter sig i de tre storstadsregionerna som alla lider av bostadsbrist är just på grund av att det är där jobben finns.
Misstänkliggörandet av invandrare syns återigen när Billström vill bättre förmedla svenska regler och värderingar genom att sätta upp ››Acceptera och bli accepterad!‹‹ som en princip för asylsökande. Återigen pekar vi fingret och säger att när de accepterar vårt samhälle så accepterar vi dem, detta samtidigt som vi inte kan peka på vad de inte har accepterat.
Lösningen på det som Billström ser som problemet: att invandrare kommer hit och inte vill göra rätt för dig; hade varit komisk om lösningen inte framförts på fullaste allvar i landets största morgontidning. Sverige skall satsa på den enklare tjänstesektorn. Detta med tillägget att man måste försvåra för de som lever på bidrag och jobbar svart. Dels pekar man återigen finger utan att jämföra eller konkretisera, sedan lanserar man en lösning som går stick i stäv med retoriken om att många asylsökande är välutbildade och att Sverige behöver arbetskraftsinvandring.
[...]
Det finns en friktion mellan den moraliska ton som hörs från debattartikeln och den man som gör uttryck för den. Billström blev ertappad med att i flera år konsekvent vägrat betalat tv-licensen och som istället för att stå för det och ta konsekvensen försökte påskina att det handlat om civil olydnad. När frågor som han inte ville svara på fortsatte att riktas mot honom, valde vår minister att överutnyttja sjukförsäkringssystemet och drog sig undan det offentliga ljuset med hänvisning till att han var för förkyld för att arbeta.
Eftersmaken av den moraliserande tonen blir beskare när vi betänker den föreslagna lösningen att expandera den enklare tjänstesektorn. Det är en lösning som signalerar ett övergivande av all långsiktighet och ambition när det gäller skapandet av arbeten inom Sverige. Istället för att fortsätta försöken att skapa kvalificerade arbeten och kombinera detta med insatser för att invandrare skall få dessa jobb när de är meriterade för dem, vill regeringen istället skapa en tjänstesektor som decennier av arbetarrörelse försökt att arbeta sig bort ifrån.
Kraven på att man skall göra rätt för sig ekar tomma med tanke på att den föreslagna expanderingen av den enklare tjänstesektorn redan är subventionerad till fördel för dem som inte vill betala för sig. En resursstark övre medelklass skall inte behöva göra rätt för sig, samtidigt så ges de rätten att peka finger på andra. I vissa fall är denna subventionering dubbel. Många borgerliga kommuner erbjuder numera vårdbidrag som inte behöver tas ut av föräldrarna, utan som kan användas för barnflickor som sedan subventioneras av den statliga skattereduktionen för hushållsnära tjänster.
Ingenting av detta borde förvåna mig: politiker gör vad som helst för att behålla makten. Socialdemokraterna gjorde det under Göran Perssons ledning, och Alliansen gör det nu under Reinfeldts ledning. De säger vad de tror behövs sägas. Det finns inga kärnväljare i jakten på bättre opinionssiffror. Nu så försöker regeringen öppet att profitera på dem som behöver till faktum hjälp för att kunna säkra sin egen politiska ställning. Samtidigt som regeringen säger sig vilja motverka de främlingsfientliga krafterna så försöker man locka dem till sig. När de göra detta trampar man på dem som man säger sig vilja värna om. Det gör regeringen till moraliska kräk. De är värda allt vårt förakt.
[...]
Det enda jag vill är att denna dagen skall lida mot sitt slut. Jag skäms för att denna politiska fars får fortgå. Jag vill sätta mig ned i min fåtölj och spela Final Fantasy Tactics. Låta världen sjunka undan för ett tag. Jag vill ta en sista snus för dagen medan nattens mörker omfamnar världen utanför.
©Mattias Jeschko-Edberg, Lund, 2008.
_______________________________
Andra bloggar om: politik, samhälle, kultur, tobias billström, populism, sverigedemokraterna, segregation, rasism, utanförskap, reaktionär, främlingsfientlighet, sd, moderaterna, tobias billström, kräksjukan, alliansen, liberalism, högerpolitik
6 kommentarer
Vad har Sverigedemokraterna med detta att göra?
at some point, immigration is an issue that must be taken hold of. as it stands right now, if immigration continues unhindered, the social welfare system could find itself in economic trouble. setting expectations on the people that are moving to sweden should not be something that needs to be debated. expectations can be found in every arena. laws, cultural mores, cultural values. when you travel or move abroad, the idea is not to impose your will on the country you are going to but instead marry the two. without setting any expectations, you imply that this country has no values, mores, or culture that should be adhered to. and that is unacceptable.
Tobias: Jag gissar på att du menar att vi taggat denna artikeln med SD. Sverigedemokraterna har allt och inget med detta att göra. Sverigedemokraterna var det namn som aldrig vågade uttalas i artikeln. Men Billström har med sin artikel anpassat sin politik efter den världsbild som Sverigedemokraterna har. Detta är inget jag belastar Sverigedemokraterna för. Det är en skuld som Billström får bära själv.
Hairyswede:Jag vet inte hur mycket fråga det finns, i alla fall inte i den mening som moderaterna pratar om. Vi har ingen obegränsad invandring. De svenska offentliga finanserna går med stora överskott, regeringen har till och med ansett sig ha råd med stora skattesänkningar. Jag ser inte hur invandring skulle ekonomiskt belasta välfärden så att vi inte skulle ha råd med den.
Jag ser inte heller att Sverige inte skulle sätta upp förväntningar att invandrare skall följa regler och lagar. Vi har ett domstolssystem och ett våldsmonopol som ser till att alla som bor i Sverige skall följa de satta lagarna. Vad som däremot finns är kulturkonservativa krafter som har problem med pluralism. Att acceptera pluralism är inte att inte ställa krav, det är att acceptera att inom demokratier kan det aldrig finnas perfektion.
Riktiga flyktingar flyr för att rädda livet, inte för att söka arbete. Därför är följande uttalande av en arbetsgrupp i det svenska regeringspartiet Moderaterna konstigt: ”Arbetslinjen bör prioriteras redan i asylmottagandet.” Att blanda ihop begreppen på det viset legaliserar asylturism, falska flyktingar och kriminella människosmugglare.
Hm … du skriver ”Riktiga flyktingar”, vilket får mig att fundera över vilka de ”falska” skulle vara … sedan skriver du just ”falska flyktingar” tillsammans med ”asylturism” och ”kriminella människosmugglare” vilket inte gör saken klarare, men det sätter i alla fall din kritik av Moderaternas arbetslinje i en kontext.
Jag håller med om att arbetslinjen är ett vagt spår att följa för att komma från ett regeringsparti som uttalar sig i ”asylfrågan”, men jag antar att din och min attityd till vad som egentligen bör göras skiljer sig åt från varandra. Jag kan förstå viljan till att sätta medborgare i arbete – det tycks vara själva förutsättningen för ”vårt” demokratiska system. Men att därifrån gå vidare till att tala om att det skulle legalisera någon sorts kriminell verksamhet skriver jag inte under på. Just på grund av att en legalisering av något sådant skulle innebära att det inte var kriminellt. En kriminell verksamhet kan inte existera kriminellt i ett sammanhang där den är legal – alltså är det snarare de hårdare reglerna som försätter människor i kontexten av att begå kriminella handlingar, inte avsaknaden av desamma.
Nu vet jag, eller antar i alla fall, att den här semantiska utläggningen från min sida är som damm för vinden eftersom din poäng antagligen är retorisk. Dessutom får jag en känsla av att det inte är själva anledningen till flykt som får dig att reagera utan snarare flykten i sig. Men det är som sagt inte mer än en okvalificerad gissning.