Fragment

FRA-debatten är fascinerande.

Även om FRA-lagen är ett omfattande förslag så skulle den rent konkret påverka folks vardagsliv i en ganska liten utsträckning. Mycket mindre än uppluckrandet av arbetstryggheten som sker parallellt. Mycket mindre än den stagflation som närmar sig med hög arbetslöshet, hög ränta och hög inflation. Detta visar på att väljarna är intresserade av principiella debatter. Det är lovande.

Det finns ett gap mellan medborgarna och politikerna. Till viss del beror det på professionaliseringen av politiken i kombination med att det demokratiska spelutrymmet har minskat i takt med att den strikta ekonomiska liberalismen har krympt manöverutrymmet. Vi ser att politikerna inte längre är intresserade av principiella diskussioner, utan istället försöker de att parera undersökningar med tomma utspel. Den nuvarande och den förre statsministern har båda demonstrerat att det inte finns någon ståndpunkt som inte kan överges för möjligheten att få bättre resultat i nästa väljarundersökning.

Ytterst handlar det om ett förakt mot väljarna, där man istället för att argumentera för sin sak och därmed riskerar att förlora sympati, ser väljarkåren som statisk och där budskapen måste anpassas så att man kan säkra makten nästa mandatperiod. Resultatet blir en extrem fixering vid ytan, där vad som helst kan beskrivas om hur som helst, allt för maktens skull.

Ett exempel på detta fanns att hitta i söndagens Sydsvenskan (se också DN1 & DN2). Moderate partisekreteraren Per Schlingmann har i ett internt nyhetsbrev döpt om FRA-lagen till antiterrorlag.

Detta är hur vår samtida demokratiska politik ser ut. Detta är dess tillstånd. Vid en direkt fråga på varför han vill döpa om FRA-lagen svarar Schlingmann:

Jag tycker det är viktigt att vi utåt gör tydligt vad som är syftet med lagen.

Istället för att ta den principiella diskussionen om huruvida FRA bör få tillåtelse att övervaka all datatrafik som passerar landets gränser, försöker man att döpa om det etablerade begreppet i ett försök att göra det mer aptitligt. Vår sittande regering har drivit genom en grundlagsvidrig lag som bryter mot de mest fundamentala demokratiska principerna. Deras reaktion på kravet om debatt från medborgarna är att försöka kringgå det hela genom att försöka döpa om den nyligen antagna lagen. Som om det skulle förändra någonting i sak.

Det finns två aspekter av detta som vi bör hålla i minnet:

För det första så visar vår professionella politikerklass om och om igen att de inte är värdiga det uppdrag vi har valt dem till. Att vara riksdagsledamot är ett viktigt demokratiskt förtroendeuppdrag. För att demokratin skall kunna hållas levande måste den politik man argumenterar för vara substantiell. Den offentliga politiska sfären måste vara transparent för att väljarna skall kunna bedöma sina representanter och den politik de vill föra. Att försöka kringgå dessa nödvändiga beståndsdelar är att visa på att man borde avgå.

För det andra så får vi som väljare inte glömma bort att valurnan inte säkerställer att vi får kompetenta politiker. Istället fungerar valurnan som ett korrigerande instrument där vi kan välja bort de partier och dess politiker som visat sig vara inkompetenta. Men detta förutsätter att vi väljare tar vårt ansvar. Vi inte heller glömma bort att de politiska partierna har sina rötter i det demokratiska föreningslivet. Om vi tycker att de etablerade partierna är fyllda med karriärspolitiker som är mer intresserade av makt än sak, då är det upp till oss att engagera oss i partierna. Vi måste organisera oss bortom de kortsiktiga utspelen.

Demokratins kris är till stor del vår egen skapelse. De professionella politikerna demonstrerar att de föraktar oss, men vi får inte glömma vår skuld i detta tillstånd. Vi har lämnat partierna för att vi hellre har varit narcicistiska och apatiska. Men då kan vi inte heller klaga. Om vi vill ha den moraliska rätten att klaga måste vi agera och organisera.

©Mattias Jeschko-Edberg, Lund, 2008.
_______________________________
Andra bloggar om: politik, samhälle, fra-lagen, per schlingmann, moderaterna, reaktionärer, lex orwell, övervakningssamhället, politikerklass, demokrati, alliansen, fra, övervakning