Kreativitet i rörelse.

Det är formerna som gör det.

De oformliga formerna som möter ögat. Raka linjer i samspel med böjda.

Cirklar. Kvadrater. Trianglar. Rörelsen som bryter vanans makt.

Vindlande försvinnande.

No fear is more stupid than that which makes us fear to transgress the field of art we practice. There is no painting, sculpture, music, poetry. There is only creation.
- Umberto Boccioni

Den traditionella skulpturen som kommunikatör av förflutenhet till betraktaren förmedlar värden av tidlös oförändring. Det som är gjutet i brons är en bit historia fästat i det kollektiva minnet från en tid som borde låtas försvinna likt minnen vanligtvis gör. Lejon som ryter och fältmarsalker som stegrar sina hästar i en ögonblicksbild skapad ur ett förhärligande av makt. Det är traditionella värden som dessa skulpturer förmedlar, men formen är fryst, fast i sitt eget material. Fjättrad till det offentliga utan egentlig kroppslig förståelse av rörelsen.

Forme uniche della continuità nello spazio, U. Boccioni, Tate Modern, London.

Rörelsen rör till det gjutna, skapar former som får blicken att söka fokusera. Men var? Rörelsen som fixerats är inte den klassiska posen frusen likt vore det en förstenad avbild i en mikrodel av en nanosekund. Förstenad – snarare ett rigor mortis av historia. Flexibilitet noll. Boccionis rörelse framåt skapar en abstraktion av rörelsen utanför tidsrymden; fokus är framåt inte tillbaka till en given tidpunkt. Tiden fortsätter i det att bronset stelnat, vill vidare och tycks aldrig riktigt vilja stanna upp.

It goes without saying, that we shall create a sculpture of the surroundings.
- Umberto Boccioni

Rörelsen blir till skulpturens väsen, linjerna rörs till och konturerna är svåra att nå. Rörelsen blir inte fast i formen likt forna tiders monumentalkonst, utan spränger vallen till rummet. Sockeln är inte längre fixerad – abstraktionen av rummets begränsning förändras i användandet av rörelse då rörelsen blivit till en del av uttrycket i skulpturen. Vår uppfattning av rörelsen är likt det suddiga fotot av en löpare på språng omöjlig att fästa med blicken. Rörelsen blir verkets egentliga fokus, den klassiskt frysta skulpturens antites, och rummets estetik bryts av.

+ + +

©Henrik Palm, Norrköping, 2008.
______________________________
Andra bloggar om: kultur, skulptur, modernism, futurism, unique forms of continuity in space, umberto boccioni