Jaget är Människans mest framträdande sinnessjukdom
Hanna Hallgren, Kabusa Böcker, 2008.
ISBN: 978 91 7355 035 2
Det är kväll. Jag håller på att läsa genom Hallgrens nyligen släppta diktsamling för andra gången på några få dagar. Några fakta som ramar in boken: (f. 1972), poet, kritiker och forskare. Har tidigare gett ut två diktsamlingar, senast Burqa, 2003 på Albert Bonniers Bokförlag. Den nu aktuella diktsamlingen Jaget är människans mest framträdande sinnessjukdom är utgiven på det mindre Kabusa Böcker som är lokaliserat till Göteborg. Diktsamlingen har ett blåaktigt akvarellomslag. De mjuka pärmarna innesluter en textkropp som är uppdelad i fyra kapitel och som spänner över sjuttio sidor. Pressreleasen från förlaget säger till oss: ››Vi har en stark tilltro till läsarens förmåga att möta en ny text. [...] Därför väljer vi att inte berätta vad ni ska få läsa, vad Hanna Hallgren vill eller vad vi tycker.‹‹
Samtidigt som förlaget och författaren vill att texten skall stå för sig själv, att det inte ska finnas några snitslade linjer som dirigerar läsningen, så är det just detta som är problemet. De fyra kapitlena kan inte stå för sig själva. Och varken förlaget eller Hallgren tror riktigt det själva heller. På förlagets hemsida presenteras diktsamlingen med: ››I Hanna Hallgrens fascinerande hybridtext får läsarna ta del av hennes unika och visionära projekt ”Det transversala språket”. [...] Hanna Hallgren undersöker genom projektet ”Det transversala språket” gränser och överskridanden mellan vetenskapens, poesins och litteraturkritikens stilistiker.‹‹ Hallgren själv avslutar sin diktsamling med en tacklista som innehåller ett stort antal kända namn. Bland annat namn som Seyla Benhabib, Gilles Deleuze, Michel Foucault, Donna Haraway, Julia Kristeva, Jaques Lacan, gör att texten sätts in i en viss kontext som i sin tur skapar förväntningar på texten.
De förväntningar som läsaren med rätta kan inneha givet presentationen av boken, förblir till stora delar ouppfyllda. Mellan surrealistiska beskrivningar och upphackade meningar, finns det ett antal tematiska referenser. Marx, gud, sex, mor, far, lesbianism. Alla delar var för sig är bra ingredienser. Men givet den inramning som finns av texten, att den ingår i ett större intellektuellt projekt, blir det frustrerande när man märker att de olika bitarna inte samverkar med varandra. De ligger bredvid varandra på pappret, men Hallgren förmår inte att bygga upp en ny bild av dem.
Det tredje kapitlet Paranoid Dagbok är en collagetext bestående av fragment från en text av Dagens Nyheters ledarskribent Peter Wolodarski, samt avskrifter av nyhetsartiklar från samma tidning. Idémässigt är det en lovande text som bryter av mot de tre andra kapitlena. Collagetexten behandlar den politiska samtiden och kriget mot terrorismen. Men någonstans misslyckas Hallgren, om detta någonsin varit hennes intention, att få texten nå bortom det som bokstavligen står på sidorna. Fragmenten och referaten blir ingenting mer än just fragment och referat. Texten säger ingenting mer än de sammanfogade delarna.
Men detta är inte att säga att det inte finns delar av diktsamlingen som faktiskt bryter sönder vardagen och vår välproducerade bild av den. I det sista kapitlet Depressiv Europé skriver Hallgren:
Om Jacques Lacan jobbat i den svenska vården under 1990-talet hade han känt till lilla a som benämning för ”liten avföring”, hastigt nedtecknat på avföringslistorna. Ibland med handskarna på. Han hade fört utvecklingsstörda mellan toalettstolen, handfatet, köksbordet, letat efter deras färdtjänstkort. Kanske hade han följt med som vårdare när en autist skulle få resa på fem dagars LSS-semester, Han dammsuger deras IKEA-lägenheter. Hänger upp gardiner, svabbar plastmattor. Tänker att vården behöver sina invandrare, nu när det inte är något vidare på svenska och saknar körkort för taxi. ”Jacques din slutlön ligger på cirka sjuttontusen”, det är den lilla skillnadens stora följder. (Hallgren, 2008: s.61)
Om vi går tillbaka till 2006 och läser nummer två av Nypoesi.net, där för övrigt delar av Jaget är människans mest framträdande sinnessjukdom har publicerats, hittar vi grunderna för boken och därmed denna anmälan av den. Där hittar vi en explicit formulering av det projekt som diktsamlingen är en del av, detta i formen av en text som heter: Det transversala språket / Att förnimma världen. Där skriver Hallgren: ››En stil som läcker mellan kritik, poesi och akademi. Som skadar uppfattningen om dessa som separata entiteter eller system. Och en stil som skriver sig nära livet; de erfarenheter man har – som minoritet och majoritet.‹‹
Jag är i grunden positivt inställd till detta försök. Det behövs. Hallgren skall även kommenderas för att hon väver in den politiska slitning som funnit i Sverige sedan 1990-talet i sin poesi. Samtida svensk poesi har en tendens att vara fascinerande blind för det klasskrig som pågår i den värld som beskrivs i dess rader. Men samtidigt kan jag inte släppa misstanken att Hanna Hallgren är mer fokuserad på det akademiska projekt hon bedriver än den värld som hon vill beskriva. Med det blir hon fångad i spegelhallarna till den akademiska värld som hon vill luckra upp.
Frågan som slutligen uppstår är om Hallgrens diktsamling är värd sin prislapp. Tvåhundra kronor ungefär på en bokhandel i Malmö. Någonstans är svaret nej. Det finns mer ekonomiska sätt att spendera två hundralappar och lite växel. Men det är även just det som gör poesi så viktigt för vår samtid. Det är oekonomiskt, ineffektivt, tar upp vår tid men lämnar väldigt lite kvar. Jag vet inte hur mycket mer vi ska begära.
* * *
©Mattias Jeschko-Edberg, Lund 2008.
______________________________
Andra bloggar om: mattias jeschko-edberg, kultur, lyrik, kulturkritik, bokanmälan, hanna hallgren, jaget är människans mest framträdande sinnessjukdom och kabusa.
Bokanmälan: Jaget är Människans mest framträdande sinnessjukdom.
Jaget är Människans mest framträdande sinnessjukdom
Hanna Hallgren, Kabusa Böcker, 2008.
ISBN: 978 91 7355 035 2
Det är kväll. Jag håller på att läsa genom Hallgrens nyligen släppta diktsamling för andra gången på några få dagar. Några fakta som ramar in boken: (f. 1972), poet, kritiker och forskare. Har tidigare gett ut två diktsamlingar, senast Burqa, 2003 på Albert Bonniers Bokförlag. Den nu aktuella diktsamlingen Jaget är människans mest framträdande sinnessjukdom är utgiven på det mindre Kabusa Böcker som är lokaliserat till Göteborg. Diktsamlingen har ett blåaktigt akvarellomslag. De mjuka pärmarna innesluter en textkropp som är uppdelad i fyra kapitel och som spänner över sjuttio sidor. Pressreleasen från förlaget säger till oss: ››Vi har en stark tilltro till läsarens förmåga att möta en ny text. [...] Därför väljer vi att inte berätta vad ni ska få läsa, vad Hanna Hallgren vill eller vad vi tycker.‹‹
Samtidigt som förlaget och författaren vill att texten skall stå för sig själv, att det inte ska finnas några snitslade linjer som dirigerar läsningen, så är det just detta som är problemet. De fyra kapitlena kan inte stå för sig själva. Och varken förlaget eller Hallgren tror riktigt det själva heller. På förlagets hemsida presenteras diktsamlingen med: ››I Hanna Hallgrens fascinerande hybridtext får läsarna ta del av hennes unika och visionära projekt ”Det transversala språket”. [...] Hanna Hallgren undersöker genom projektet ”Det transversala språket” gränser och överskridanden mellan vetenskapens, poesins och litteraturkritikens stilistiker.‹‹ Hallgren själv avslutar sin diktsamling med en tacklista som innehåller ett stort antal kända namn. Bland annat namn som Seyla Benhabib, Gilles Deleuze, Michel Foucault, Donna Haraway, Julia Kristeva, Jaques Lacan, gör att texten sätts in i en viss kontext som i sin tur skapar förväntningar på texten.
De förväntningar som läsaren med rätta kan inneha givet presentationen av boken, förblir till stora delar ouppfyllda. Mellan surrealistiska beskrivningar och upphackade meningar, finns det ett antal tematiska referenser. Marx, gud, sex, mor, far, lesbianism. Alla delar var för sig är bra ingredienser. Men givet den inramning som finns av texten, att den ingår i ett större intellektuellt projekt, blir det frustrerande när man märker att de olika bitarna inte samverkar med varandra. De ligger bredvid varandra på pappret, men Hallgren förmår inte att bygga upp en ny bild av dem.
Det tredje kapitlet Paranoid Dagbok är en collagetext bestående av fragment från en text av Dagens Nyheters ledarskribent Peter Wolodarski, samt avskrifter av nyhetsartiklar från samma tidning. Idémässigt är det en lovande text som bryter av mot de tre andra kapitlena. Collagetexten behandlar den politiska samtiden och kriget mot terrorismen. Men någonstans misslyckas Hallgren, om detta någonsin varit hennes intention, att få texten nå bortom det som bokstavligen står på sidorna. Fragmenten och referaten blir ingenting mer än just fragment och referat. Texten säger ingenting mer än de sammanfogade delarna.
Men detta är inte att säga att det inte finns delar av diktsamlingen som faktiskt bryter sönder vardagen och vår välproducerade bild av den. I det sista kapitlet Depressiv Europé skriver Hallgren:
Om vi går tillbaka till 2006 och läser nummer två av Nypoesi.net, där för övrigt delar av Jaget är människans mest framträdande sinnessjukdom har publicerats, hittar vi grunderna för boken och därmed denna anmälan av den. Där hittar vi en explicit formulering av det projekt som diktsamlingen är en del av, detta i formen av en text som heter: Det transversala språket / Att förnimma världen. Där skriver Hallgren: ››En stil som läcker mellan kritik, poesi och akademi. Som skadar uppfattningen om dessa som separata entiteter eller system. Och en stil som skriver sig nära livet; de erfarenheter man har – som minoritet och majoritet.‹‹
Jag är i grunden positivt inställd till detta försök. Det behövs. Hallgren skall även kommenderas för att hon väver in den politiska slitning som funnit i Sverige sedan 1990-talet i sin poesi. Samtida svensk poesi har en tendens att vara fascinerande blind för det klasskrig som pågår i den värld som beskrivs i dess rader. Men samtidigt kan jag inte släppa misstanken att Hanna Hallgren är mer fokuserad på det akademiska projekt hon bedriver än den värld som hon vill beskriva. Med det blir hon fångad i spegelhallarna till den akademiska värld som hon vill luckra upp.
Frågan som slutligen uppstår är om Hallgrens diktsamling är värd sin prislapp. Tvåhundra kronor ungefär på en bokhandel i Malmö. Någonstans är svaret nej. Det finns mer ekonomiska sätt att spendera två hundralappar och lite växel. Men det är även just det som gör poesi så viktigt för vår samtid. Det är oekonomiskt, ineffektivt, tar upp vår tid men lämnar väldigt lite kvar. Jag vet inte hur mycket mer vi ska begära.
* * *
©Mattias Jeschko-Edberg, Lund 2008.
______________________________
Andra bloggar om: mattias jeschko-edberg, kultur, lyrik, kulturkritik, bokanmälan, hanna hallgren, jaget är människans mest framträdande sinnessjukdom och kabusa.