Jag vill att väggarna rämnar. Att illusionen äntligen släpper sitt grepp. Att betongen smulas sönder. Vill höra glaset spricka – krossas – mot asfaltens mjuka. Känna träet som splittras under knogen. Doften av smältande plast. Benet som bryts. Förvrids. Plåten som trycks samman till ljudet av skratt. Känna smaken av blod i lungorna.
Rasera. Fragmentera. Korrumpera.
Jag vill höra ansiktet som ler. Som hatar. Som känner. Inte längre se bort eller ner i gatan när jag möter ögon. Vill smaka dina ord. Ditt öde i mina händer. Känna rösten spricka i skratt. Krossas i gråt. Doften av andra liv som lever och som vågar känna. Inga fler drömmar nu. Leva. Inga önskningar. Bara ta.
Möta. Fragmentera. Älska.
Jag vill känna gruset under mina fötter. Hur huden spricker av kraften som möter träet. Känna smärtan. Värken i lederna. Synapserna som brinner. Lämna kroppen till forskning. Aldrig se bort. Aldrig ta det säkra. Alltid välja det osäkra. Jag vill smälta kungar och mynt. Vrida bajonetten i såret. Leva för att kunna dö.
Men allt det där är bara analogier: ››Analogier bevisar ingenting‹‹ (s. 63, ABC för läsare av Ezra Pound, Bo Cavefors Bokförlag, 1966).
* * *
korrupte´l (lat. corrupte´la eg. ‘fördärvande inflytande’, ‘fördärvat tillstånd’, av corru´ptus ‘fördärvad’, av corru´mpo ‘fördärva’, ‘förstöra’, ‘vanställa’), textkritisk term för förvanskat textställe. Korruptel kan bero på avskrivningsfel eller mekanisk skada på en handskrift.
* * *
©Henrik Palm, Norrköping, 2008.
______________________________
Andra bloggar om: kultur, text, nihilism och destruktion.
Post a Comment